Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Åtal för falsk angifvelse. — Sistlidne tisdag hade tillsyningsmännen Å. F. Andersson, LL. J. Gustafsson, C. Eriksson och J. Nilsson till rådhusrättens sjette afdelning instämt förre stadsfi skalen G. A. Mellbin och å honom yrkat ansvar för ofvan angifna brott. Kärandena, hvilkas talan nptfördes af förste aktuarien br Fogelström, hade nemligen kort före sistlidne jul från hr Mellbin bekommit hvardera ett bref med underrättelse att mot dem bade bos honom angifvelse blifvit jord om försnillning från drätselnämnden och örfalskning af räkenskaper samt anmodan att de måtte hos honom som hade deras välfärd i sina händer inställa sig, för att gamtala om saken. Då de icke efterkommit denna tillsägelse, hade i tidningen Fäderneslandet förekommit en antydan om, att några af gatuvaltningens tillsyningsmön och entreprenörer skulle gjort sig till ofvanbemärkte brott skyldige samt att tidningen skulle söka att härom förskaffa sig vidare underrättelse. Då ifrågavarande personer, detta oaktadt, ej inställde sig kos Mellbin förekom i ett senare nummer af samp.ma tidning ott upprepande af angifvelsen jemte tillfogad underrättelse att stämning, som skulle till rätten ingifvas, blifvit nämnde tidnings redaktion förevisad. Då de icke heller nu lyssnade till det sålunda framkastade hotet, hade hr Mellbin å dem uttagit stämning, och målet förekom å rådhusrättens tredje afdelning. Hr Mellbin, som icke längre var allmän åklagare och icke heller bade målsegarens uppdrag att föra talan, hade derstädes endagt förklarat att avgifvelsen blifvit hos honom gjord och anmodat åklagaren å nämnde afdelning att utföra saken, hvartill denne dock, då laga skäl syntes honom saknas, icke varit hågad, hvarefter målet nedlagts. Härefter bade åter i förr nämnde tidning ett omnämnande af saken förekommit. Kärandena, hvilka i tisdags till domstolen framlemnade såväl förenämde afdelnings protokoll isaken och bemälde tidningsnummer, i hvilka omtaladeuppgifter törekommit, som de till dem af br Mellbin afsända bref, ensågo att, förutom det Mellbin sålunda framkommit med gagda falska angifvelse och icke gittat densamma styrka, han säkerligen icke, såsom han i sina bref och stämningspåståenden storordigt uppgifvit, handlat of röttskänla för det allmänna bästa, utan åertill ledts af andra bevekelsegrunder, hvilka de dock icke ville närmare uppgifva och yrkade de till följd häraf ansvar å hr Mellbin för det ban ej allenast -falskeligen ebgifvit dem utan ock orsakat att samma angifvelse blifvit offentliggjord. Hr Melibin tillspord huruvida han delgifvittidningen underrättelserna härom, medgaf att han talat med tidningens förläggare bärom, men kunde ej påminna sig, huruvida han förevisat honora stämningen innan densamma till rätten ingafs, enär han sade sig till följd af sin ålder vara mycket, minnesslö. Derjemte företedde han trenne intyg från två förut vid gatuförvaltningen anställda pörsoner, af hvilka den ene hette Johanssön, innefattande angifvelser om det af honom instämda brottet och att dnätselnämnden af kärandesa skulle blifvit bedragen på omkring 30,000 rdr samt: att de derpå kunde aflägga ed, och önskade herr Melbin att i följd böäraf åklagaren på deuna rådhusrättens afdelning måtte upptaga saken. Käranderas ombud bestred att något afseende måtte å dessa intyg fästas såkom varande lagstridigt, hvarefter båda parterna öfverlemnade saken till. rättens afgörande. — Lindberaska försnilningsmålet. Som man torde påninna sig, hade länsrmannen Gallander för orikring 2 år sedan, efter det rykte uppkommit, att br Lindberg på Dintestorp i Westergötland under längre tid från skatt uodansnillat vin, utan att de der anställda kontrollörer bade ringaste aning om huru detta tillgick, på så sätt kommit försnillningen på spåren, att han en natt lät senom koutroliörens tillbjelp instänga sig samt två vitnen i sprithållarernmmet och på morgonen öfverråskade Lindbergs inspektor, hvilken, istrumpästen insmygande, antagligen skulle ur sprithälaren göra en liten aftappniog. Genom hr Gallanders nitiska bemödanden vid unskaffandet af bevis för att i någon mån freda taten från mistning af den.redan så godt som örlorade tillverkningsskatten, har saken ändtligen wancerat så långt, att Wartofta häradsrätt i utlag den 24 sistlidne Februari ansett sådan bevising mot Lindberg förekommit, att han ålagts med d sig fria, ått han icke under tiden från den 1 lovember 1867 till.den 16 Februari 1869 vid bräninstillverkningeni sitt bränneri ä Saxarp från bes Kattniog undansnillat 97,371 kannor 68 kubilktrm ränvin elier det mindre belopp deraf, gom Linderg eger att före eden uppgifva; hverförutan indberg blifsit. hänvisad till själasörjeren för att nåder för! smlighetsläran erbålla undervisning m edens vigt samt för mened allvarligen varras. Sedan sig visatsom Libdberg eden går eller derå rieter, kommer. häradsrätten att meddela utlånde, i senare fallet, i bändelse af bristande eding, nercligen såväl i fråga om den skatt, L. bör 11 staten utgifva, som äfven det ansvar och bör, hvartill han gjort sig förfallen. AÅFALE, TIDN.) a