Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 3

En qvinlig trasskola. Den af hr Lindgren nyligen med stor men jniskokärlek. och till en början små pekuniär tillgångar stiltade trasskolan har rönt varm sympatier af allmänheten och omfattas dag ligen med ett växande intresse. Och i son ning! om någonting här i lifvet är värdt vå varmaste, kraftigaste deltagande, vårt bjerts bästa känslor, vård flera eller färre sparad jstyfrer — visst är det vården, den andlig och lekamliga, om det uppväxande slägtet på hvilket så oändligt mycket beror. Dett slägte skall en gång utså och det och des efterkoramande skörda rosor eller tistlar, hvet eller ogräs, förbannelse eller välsignelse, lyck eller qval — lif eller död! Och illa bandia v om vi härvidlag två våra händer; liknöjd. om hurudan skörden blir! Äfven våra vär maste skola en dag tvingas att smaka des frukter, och bli dessa bittra, drabbar ansva ret Oss, som kunnat men ej velat försötm: dem. En i verldens ögon ringa ran har genon ofvanvämnde skolas iörättande börjat ett stör värf. Det är icke ovanligt, men det är gläd. jande, och glädjande är äfven att han, så fort detta värf blef kändt, icko fått stå er sam d rom: tusende bjertan ha öppnat sig tusende händer samlat gåfvor, tusende varm: böner uppsändts till den högsto för det ädl företagets framgång. Det ena kolet upptän der det andra — i både dygd och last, de ha senast trasskolans vänner och dess olyckliga lärjungar visat. Ingen af de senare haj med ens blifvit hvad han är; dåliga hem och dåliga kamrater ha så småningom åstadkommit hans andliga missbildning. Kan det då någonsin göras nog — än mindre för mycket —för det uppväxende slägtet! Nej, och tusen gånger nej! Ett vigtigt steg till ett bättre är genom denna skola taget. JEtt ennat håller på att uttagas — det beror på allmänheten ora hon vill understödja den vacklande foten: Ett kall af omätlig vigt har Gud nediagt i qvinnana hand: moderskallet !Utgår man från denna synpunkt, så är qvionan alltifamiljen, staten, veriden — emedan hon bildar grundämnet till dessa då hon bildar sin son. Huru vigtigt är då ej at: en moder är god och renbjertad! Är hon kunskapsrik derjemte — så mycket bättre; hvarom icke, torde de båda förra egenskaperna vara tillräcklig att göra henne värdig modersnamnet, ty kunskaper kan hennes son: får atom men hjertats bildning skall han fö — om ban någonsin skall få dem... a Det hvardagliga lifvet, om det;upprullade sina taflor, skule säkerligen visa oss. huru märgen frestelse blifvit bekämpad, hutufegp. gen ond tanke eller brottslig gerning tillbakahållen vid tanken på en moders ljusa bild; vid minnet af en barndomsbön, som könske, länge förgäten, just då trädt fram i all sin höga enfalå! Ingen, som varig nog lycklig att ega en värdig moder — hög eller ringa — skall kunna förneka det inflytande hon haft på ens hela if, långt sedan hennes milda blick slocknat, hennes kära stämma tystnat för alltid. Skulle vi då ej, kanske företrädesvie, tillse att det qvinnliga uppväxande slögtet bildas ill hjerta och sinne, då vi veta hvilken vigt, som ligger deruppå! Trasskolans föreståndare har ur de uslate, af andlig och lekamlig smuts uppfylda, västen tagit sina fosterbarn af det manliga könet. Tyvärr finnas öfverflöd äfven på dessa jvinliga samhällets olycksbarn, hvilka af elänlige föräldrar dägligen få i uppdrag att tkaffa ig och dem förtjemster på ett sätt som komper bvarjo med hjerta begåfvad varelso att ysa, Ingen öfverdrift i denna framställning. Poliskammaren och tidvingarne kunna bestyrka den. En tänkande och varmbjertad qvinna, hvars verksamhet ofta sätter henne i tillfälle att taga kännedom om de i detta afseende mest sorgliga förhållanden har förelagt sig det ädla värfvet, att åt några af dessa olyckliga halfvuxna barn bereda elt hem, der gudsfruktan, undervisning i enkla husliga värf och Jen samvetsgrannaste värd en one med Guds hjelp skall bilda dem till hederliga,