Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 2

försvinnande. Så ofta Roland för ett ögonblick tog sig någon hvila, så var bans tung i stället i rörelse. Han talade vid mrs Jo nes, vid pastor Ollivera, vid Jenner och Hurst, så att mr Brown nödgats förbjuda honom att kommå till byrån, så länge han ej ämnade infione sig der för att arbeta. På sitt brådskande, häftiga sätt upprepade han nu berättelsen för sir Vincent Yorke och denne gentleman fann sig på en gång förvirrad, öfverraskad och besvärad. Ah, jaså... ja, jag hoppas han kommer tillrätta, läspade sir Vincent. Man behöfver väl inte göra sina vänner reda för alla sina företag. Ja, jag har just nu kommit till staden för ett par dagar. Godmorgon, hoppas du fär rätt på honom. Du förstår inte hvem det är, Vincent, utbrast Roland förtrytzamt öfver den:andres brist på intresse, det. är William Yorkes svåger, Annabels bror och min bäste vän. Du har ju hört mig tåla om Arthur Channing, den bäste, den ädlaste menniska som någonsin fanns på Guds gröna jord. Ahb... jaså... adjö nu! då har så brådtom. Sir Vincent tog sin tillflykt in i butiken och Roland gick till Hanish Chsnnings embetsrum. Hamish kunde ej som Roland försumma sitt arbete, ehuru han nästan önskade att det nu varit honom möjligt. Denna oförklarliga händelse hade verkligen satt honom ur stånd att egua sig åt sina dagliga ligter. Hans tankar drogos oemotståndligt Ek detta håll och havs göromål blef7o dessutom ständigt afbrutna, ty det var till hovom polisen lemnade singrapporter, och Roland rusade in många gånger om dagen, störande för både lugna och ordning att ej tala om göromålen, genom den villervalla hans ankomst förorsakade, Att se Roland komma in sndlös och flämtände, blek övh upprörd,