Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 2

var det en vanlig fråga? I ovisthet härom tvekade Butterby och kastade ea forskande blick på frågaren. Det undgick. ej mr Ollivera. Ni har således hört af honom? ; Så tankarne kunna flyga och fara!, utbrast Butterby med den mest osky diga min. Var det Pitman ni frågade om? och jag som just stod och tänkte på den der karlem — Willett, som lär hafva fått ett anfall af delirium, efter hvad tidningårne berätta. Godfrey Pitman — honom är det inte stort värdt att tala om, så länge det ej finns når got att säga. God morgon, herr pastor, min tid är knapp i dag. Ett ögonblick ännu, sade mr Ollivera, qvarhållande honom. Jag vill gerna höra er tanke om en fråga som jag ämnade göra. Tror ni att en qvinna kunde ia mördat min bror? 5 Kanske blef polismannen ämn ritera öfverraskad at-denna fråga, ty i stället attbesvara den, fästade han äpyo sin sön blick på mr Ollivera; Denne trodde att han ej, förstått honom. Jag menar om ni-tror att enqvinna kun— nat ega styrka och mod att affossa pistolen? Frågar ni detta, sir, emedan ni misstänser någon ? Jag kan ej säga att jag går ända derrän att misstänka någon, men det har stuniom förekommit mig såsom varande inom nöjiighetens gräns. Jag önskar ni ville bevara min fråga, mr Butterby. Ifrån denna synpunkt betraktad, kunde let visserligen lika väl hafva varit en qvinna om en mar; det finns qvinnor. som ega lika nycken styrka, och dertill mera: djerfheto, varade mr Butterby. Men jag kan ej uppe. ålla mig längre nu, sir, tillade han och afigsnade sig med en py bugning.,gs (Forts)