dagadt, förgäfves sökte mr Ollivera utan att finna något resultat. Ett besynnerligt, obehagligt tvifvel hade stundom bemäktigat sig honom — en misstanka som han knappt kunde göra sig reda för och gerna skulle velat bortvisa — och denna gällde Alletha Rye. Kanske hada han ofrivilligt lagt märke till miss Ryes otvetydiga rörelse så ofta detta ämne kom på tel, hennes plötsliga färg skiftning, hennes synbara önskan att undvika samtelet, Sedan presten sammanträffat med mr Willett, hade hån återupptagit sin förra vana att esomoftast gå in till mrs Jones och språka med henne om denna sak och det var just derigenom kan kom att få sta uppmärksamhet vid miss Ryes underliga beteende. Till en början aneåg han det vara en tillfällighet, dernäst fann han det besynnerligt och så småningom företog han sig att med afsigt plötsligt leda samtalet på detta ämne, för att derunder observera henne Hvad han iskttog gjorde ett ytterst obehagigt intryck hos honom, En cbetydlig anled ning, ett oväntadt möte med mr Butterby lsana morgon, bade åter fört hans tankar lit. Då han var på väg hem, verkligen i oehof af någon förfriskning, mötte han Jonas Butterby. Denne nämnde att han varit i London nära en vecka — vid hvars början an sammanträffade med Bede Greatorex — ör affärer, och stod i begrepp att snert äter-!. vända till Helstonleigh. De samtalade nå-l: sra minuter och Batterby sade att han ej. ade något nytt att meådela rörande detl: örflutna. Har ni ej hört af Godfrey Pitman?, fråade mr Ollivera hastigt. 4 Frågan kom oväntad och den försigtige man1 l en blef för en gång öfverraskad. Kunde nr Oilivera vilja antyda att han visste det sutterby verkligen hört af Pitman? — Eller l