Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 1

vac Uven stamtrupp, så maste densamma erhålla åtminstone ett sådant mått af krigsbildning som den danska och norska, hvilka återigen anses mycket lösligt sammansatta, i jemförelse med de flesta andra ländersv. Huru skall man då kunna förklara, att han nu för sin genom folkbeväpning utan stamtrupp bildade liniearmå ansett de öfningar, som de åtta ålderklasser, hvilka skulle bilda linien och ersättnivgstrupperna, hade att genomgå, kunna inskränkas till sådana, som konde absolveras på 114 dygn, fördelade på alla då åtta åren? Har han nu så förändrat sin åsigt, att då han tillförene ansäg 10!4 mänaders tjenstgöring för danska infanteriet såsom någonting mycket ringa, han nu deremot tror, att de svenska värnepligtige på en så mycket kortare tid skulle förvärfva sig tillräcklig färdighet, disciplin och sammanhållning, med ett ord fall krigsduglighet? Nej, detta skulle ionebära en alltför skriande inkonseqvens och motionärens sskkuoskap förbjuder hohom att påstå någonting sådant. Af de grunder för vårt lands försvar, som han framkastar i det kapitel sf motiverna, som bär öfverskriften Krigsbildningen, finner man också, att han icke nu gör, sig några illusioner i detta hänseende. Man finner der, att hr M., i motsats till hvad representationen flere gånger uttalat såsom sin önskan och mot hvad regeringens förslag också afser, nemligen att erhåila ett starkt och krigsduglig! försvar, färdigt att genast vid krigsutbrott kunns med hopp om framgång an: vändas mot fisnden, vill hafva en organisation, som han sjelf icke anser för stark och duglig, men som först efter hand under loppet af ett försvarskrig skall förvörfva den militäriska kraft och sammanhållning, som fordras, för att kunna möta fisnden. Hr M. grundar nemligen sin: åsigt, att vårt land behöfver en långt mindre krigsduglig armå, äv de makter, som kunna komma att angripa oss, på den satsen, att minskade fordringar på soldatens militäriska utbildniog kunna göras vid en arme, som blott har fäderneslandets försvar till ändamål, i förhållande till en sådan, som städse skall vara färdig att rycka i fält både inom och utom landet. Hr M. säger vidare, att försvaret land medför åtskilliga taktiska fördelar framför anfallet, som gör att man vtan fara kan efterskäuka något af, den eljest nödvändiga krigsbildniogen. Dessa fördelar bestå i begagnanda dels af terrängen och dels mi bes fästningskonsten, hvilka båda vigtiga faktorer i krigförandet alltid företrädesvis komma den försvarande till godo. Vidare föranlossr den skandinaviska haltöns krivgflatna läge, att fienden ej på en gång kan ötverfalla med större massor, utan bloit med så stor styrka, som på den tillgängliga transportflottan kan öfverföras. Denna omständighet, i förening med halföng vidsträckta yta, som nodgifver utrymme till undvikande), har till följd, att ran ej genast i början behöfrer sätta allt på spel, utan kan uppskjuta aigörandet tilldess armåa erhållit tillräcklig fasthet och krigsvana Man torde nästan böra antaga, att dessa strategiska och taktiska grandsatser voro, liksom motionen och dess motiver i sin helhet, färdigskrifna föra äet nu provisoriskt afslatade fredsfördraget emellan Tyskland och Frankrike, och att hr M. sedermera ej haft tid att omarbeta det hela, mediledring af den erfareohet, som detta krig lemnat. Krigshistorien företer visserligen många exempel derpå, att ett lands befolkning, ehura till en början dukande under för angreppet af en mycket ötverlägsen flenda, efter oerhörda lidanden och stora uppoffringar alutligen kan vinna framgång genom sin uthällighet och offervilliga fosterlandskärlek. Men med de ofantiiga förstörelsemedel, som nutidens krigföring ställer till en militäriskt öfverlägsen aniallande armös förfogande, ha dock förhållsndena väsentligt förändrat sig emot hvad de fordom voro. Visar icke Frank. rikes närvarande ställning tillräckligt vådan af att alltför litet beredd bii nödsakad att ioom eget land bekämpa en i antal och framförallt i duglighet öfverlägsen armö Och dock ställer hr M. den satsen, att den. armö, som kämpar för försvaret, ej behöfver krigsdugiighet, främst i sitt uttalande öfver krigsbildningen. Måttet ai den krigsduglighet, som är behöflig, bestämmes af hänsynet till krigsbildningen inom de armber, man kan komma att bekämpa, icke af den terräng, inom hvilken kriget föres, Exemplet från Frankrike, der den anfallande fienden lika godt. om icke bättre, kävnt till och förstått begagna terrängen, som fransmännen sjelfva, är äfven i detta fell både i det hela taget och i mång faldiga detaljer synnerligen Järorikt. Vi behöfva icke här föra frågan in på det politiska området och beröra möjlighes terna af krig inom eller utom Sveriges gränger. Hr Mankell har sjelf, då han satt ordet krigsbildning öfver hela sitt resonpamang, ställt frågan inför den synpunkt, ur hvilken man bör betrakta henne. Vi an. märka endast i förbigående, att man hittills, med afseende på sjeliva krigförandet, i allmänhet ansett det vara krigskonstens högsta uppgilt att genom skickliga manövrer så hastigt som möjligt kunaa förflytta kriget på den angripande eller hotande fiendens egen märk, icke eilenast derföre att ens eget land derigenom förskonas för att omedelbart vidkännas de lidanden och förödelser, som åt-. följa kriget, utan äfvan till följd af erfarenheten derom, att de största fördelar derigenom kouna ae och det med kriget afsedda ändamäl lättast vinnas. Det tordei alla händelser vara ganska visst, att en armå, äfven om den inom eget land skall bekämpa en fiendtlig styrka måste vara sådan, att reglorna för en verklig strategi och tiktik i och genom densamma kunna tilllänpas och genomföras. Visserligen kan för dem, som, alldeles oberörda af tidens lärdomar, stå fast vid den gamla satsen, att vid fiendens annalkande gå man ur huse, för att öfverväldiga och fördrifva henom, äfven den krigskonstregel gälla, att; med könaedoim om hemtrakternas beskaffenhet, man kan i oregelbundna skaror skrämma motstånlaren och göra hönom tillräckligt afbräck: Ett dylikt system kan användas såsom ett bidragande Bjelpmadel vid ett försvarskrig, nen ensamt gör det icke tillfyllestoch ersätter för ingen del en verkbot krigsduglig