Aftonbladet – 10 mars 1871, sida 2

Törviesade om de svangaste strat al sinalga förmän. . ge En af Timegs körrespondenter berättar, ur sedan han beskrifvit svårigheten för sig att Il komma genom demarkationelinien: — , . al Ändtligen lyckades det mig att vid ändan la af Avenue Friedland passera linien, och jag på såg Du genom dimman Arc de FEtoile; men si redan ionan vi kunde urskilja dess kontä-jur rer, nådde osk den tyska armens aflägsnani herraföp, ett långt, fortsatt, oafbrutet dån,l ti som steg och föll likt oceanens vågor och sa lika intermittent. Det var omöjligt att tvökå jer om hvad dessa Nurrarop betydde. 30,000 lut tyskar marscherade i triumf under den tri-sr umfbåge, på hvilken tyska nederlag äro in-k; ristade, och läto den genijuda af deras ge-lk: gerrop. En linie af tyska drägöner spår-fö rade åter Vår väg. I detta ögonblick fyll-di des spetsen af avenyen i Champs Elysteshbi och den öppna platsen nära triumfbågen aflp trupper, som väntade att få passera igen s densamma, och en liten, Men tyst folkhop f: zamlade sig der utomkring. Slutligen upp-st nådde vi sjelfva! triumfbågen och blefvo vit-!S nen till ett skådespel, som ingen, han må sg vara fransman, tysk eiler netitral, Hågolsin ej kan glömita. Den uppgräfda marken om-föe kriog triumfbägen hade blifvit jemnad och!B en god väg banad genom den, och på denna ä genomtägade infanteri, kavalleri och artilleri. gi oldaternas ansigten strålade af en hänfö-b relse, som det är omöjligt att beskrifva. För2 denna sista stund hade de lidit ock blödt,a men nu var krigets faror och vedermödörd öfverståndna. Deras ansigten voro ändtiigenp vända mot fäderneslandet, och deras första 5 steg hemåt var således tecknet till och un-g derpanten på deras framgång. — F är tåten af hvarjö batalion köm undert triumfbågen, höll den framför ridande offi-s Cern in tyglarae för ett ögonblick, kastade lzg en blick upp till listan på der uppe inskrifnas segrarne, en blick tillbaka på sitt manskap; f och gaf derpå, hviftatidö möd käsken högt!y öfver hufvudet, signal till ett skallande hurra ( rop. I ögonblicket voro älla kaskar iluften;!h hästarne, uppskrämda äf det plötsliga lärdå met, danfade och stegrade sig; ryttarne fort-!F foro, utom sig af hänförelse och med blos-d sande kinder och tindrande ögon, att hviftalFk med sina kaskar, under det att soidaternah ansträngde sina strupar med segerropen. n Hela Champs Elygåes utåt kom regemente efter, regemente mid svajandö fanor, sablarh gch bajonetter glittrande i solskenet, ty dim-f man hade nu skingrat sig, och nedåt Avenue ( de la Grande Armee, så långt ögat kundek se, sträckte sig den blänkande linien — generaler red gina staber, ridande artilleri och lancierer med fladdrande vimplar afbröto här och der marscblinien; det var den präkti-g gaste militärståt, som en soldat kan önska att få skåda. Åf befolkningen hade icke öf-; ver tre eller fyra hundra infunnit sig, och dessa voro alla af den lägsta kiassen. Kl. precis 10 var tåget slut. Det sista hurraropet hade skallat, den sista kasken hadel, hviftat, och kavalleripiketerna började slata upp i eftertruppen, då ett enspändt åkdon, med tre tyska officerare i uniform kom körande från en sido-avenue; ögonblickligt bör; jade folkhopen tränga sig in på dem och söka skrämma deras häst, för att om möjligt afskära dem från trupperna, hojtande och kastande simuts på dem. De åkande vinkade åt dragonerna att vänta på dem; ett ögonblick derefter voro de i säkerhet, men hade de dröjt fem minuter till, skulle de säkerligen ha blifvit mördade. Uppmuntrade af denna tilldragelse och deraf att den siste dragonen hade vändt ryggen till, rusade folket genom triumfbågen, hvislande och skrålande och slutande sig efter de aftågande piketerna. Men då några dragoner gjorde front mot dem, flydde de åt alla håll. Slutligen uppträdde ett kompani gensdarmer på skådeplatsen. De höllo de altågande tyskarne ryggen fri från gamins, och redan före kl. fanns icke en enda tysk soldat qvar inom Paris befästningar. Den bekante korrespondenten för Daily News vid kronprinsens af Sachsen högqvarter, kapten Forbes, var under den tyska ockupationen utsatt för ett obehagligt äfventyr, hvarom han berättar följande: Jag gick nedåt Champs Elysbos, då kronrinsen af Sachsen med sin stab red förbi. an räckte mig handen och samtalade en kort stund med mig. Sedan jag tagit afsked, kom kronprinsens adjutant, grefve Bitzthum, ridande efter mig för att på sin herres väguar meddela mig en underrättelse, som han trodde vara aft intresse för mig. Min följeslagare och jag funno snart, att denna spisod gjorde oss till föremål för uppmärksarmhet at omkring hundra dagdrifvare. I början brydde vi oss föga om denna demonstration och sökte bli qvitt vårt påhäng genom att vända om och följa de baierska trupperna; men vår bekymmerslöshet tycktes 1 blott ännu mer uppreta dem. Efter en längre, rädplägniog kom en liten hop till oss och bad oss hödigt ätfölja dem tillen viss post. Ehuru vi ej underskattade följderna, ville vi icke anlita de brierska officerarne om biständ, för att ickoimöjligen gifva anledning till en konflikt. Vi följde dertöre med. Så snart vi kommo ut ur det tyska qvarteret, ändradel; de taktik. Min vän rycktes frän min sida,! och ännu har jag icke återsett honom. Jag anfölls med ropen: moucharda, sacr prussien och cochon, En gaf mig med en käpp ett slag i hufvudet, en annan en spark baksg ifrån, en tredje satte benet för mig, och pad trioterna trampade mig med sina träskor. Jag arbetade mig äter upp på fötterna, slog till höger och venster och banade mig väg tilll, en nationalgardesofficer. Han skrattade och j vände sig bort. k Åter kastade de mig till marken, och iln sin ifver att slå mig, träffade de hvarandra. lr: Några ropade: Till Seinen med honom!!n men majoriteten var för polisvaktkontoret.ti Dit fördes jag på ett alldeles nytt sätt, omft kring 300 alnar släpades jag vid fötterna på rygg, och jag behöfver ej säga, att min rock var i trasor, mitt hufvud fuilt af hål, min rygg fall med bulor, Lik en varubal inkastades jag på poliskontoret, och tillsammans med en drucken qvinna, en blusman, som hade stulit en klump kitt, och en karl, som sålt ett par cigarrer åt en tysk, förde man mig genom en bakdörr till prefekten, en t ärevördig herre i hvit halsduk. Jag skicb kade några rader till den britiska boskick-! ningen, hvarifrån portvakten med berömvärd E skyndsamhet dök upp. Den välvilliga pre-tq fekten släppte mig lös. och jag var glad att)sl MM mA AN kJ Mt ti at