hans bjerta då svällde af hopp så gjorde det äfven nu, ehuru då och då omvexlande med fraktan. Nån, ropade ban till brovaktaren. vAr det något nytt?. : Iate en smul, svarade karlep, och inte lär det bli något heiler. Roland gick framåt och lutade sig öfver bröstvärnet för att blicka nedåt floden, än på ena sidan än på den andra. Ena ångare giek förbi, en eller par roddbåter syntes, men ingen Arthur. Han stirrade förgäfves på det grumliga vattnet, allt var sig inemot likt som första degen han började sitt Iotande, då som nu inga spår af den försvunne. Hoppet sjönk ånyo och förtviflan intog dess ställe. ) Ni säger att ingen misstänkt person var synlig på bron den der aftonen, såvidt ni kan påminna er,, sade Roland dystert i det han med dröjande steg återvände till brovaktaren. Dröjande, ty han hade alltid svårt att lemna denca plats; om hen ej bestämåt trodde att Arthur låg begrafven der aere under stenhvalfvet, så var det dock en tanke ditåt som höll honom qvar. Det sade jag visst inte, afbröt brovsktsaren trumpet. Jeg sade blott stt ingentivg misstänkt kastades i den qvällsn. Ni hörde kanske inte efter. I alia fall så har jag ej tid att stå här och prata med er. Om jag vore brovaktare, så skulle ja anse som min skyldighet att ge nog. akt på Me tvetydiga personer som gingo igsnom är.n Jaså, ri tycker det, men hnoru skalle ni veta hvilka som vore tvetydiga? Jag skall väga att det står inte skrifvet på derns ryggar och de flesta af.dem äro just ej olika er sjelf. (Forts.)