DIdUSUyCKTLRICL, MunkDprogatan J oj STOCKHOLM den 10 Mars. Granskning af hr Mankells förslag till ny härordning. . IL Uti inledningen till sin motion yttrar hr Mankell följande: I allmänhet torde kunna tages för gifvet, att allenast regeringen kan framlägga ett detaljeradt förslag till krigsförfattning, emedan endast densamma har tillgång till alla de uppgifter och materialier, som härför äro nödvändiga. Men äfven regeringen bör, innan den framlägger ett dylikt förslag, vara öfvertygad om, att representationen gillar dess hufvudgrunder, emedan, om detta ej blefve fallet, allt på detaljerna nedlagdt arbete varit förgäves. s huru ett och annat utan tvifvel kan invändas mot senare delen af denna sats, taga vi dock fasta på densamma i gin helhet. Ty det är just fallet, att de allmännaste hufvudgronderna för regeringens nu framlagda organisationsförslag blifvit af representationen på förhand godkända, ja i skrifvelse till regeringen framställda såsom postulater från riksdagens sida. N Riksdagen har nemligen 1867 i en skrifvelse till regeringen, såsom grunder för en blifvande reform af försvarsväsendet uppställt åtskilliga satser, som, i hvad de angå organisationen, kunna på följande sätt resumeras: att svenska armån skall bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt beväring, med väsentligt utsträckt allmän värnepligt; att infanteriets stamregementen organiseras så, att de kunna utvidgas till fyra och kårerna till 2 bataljoner; att beväringen skall samöfvas med ståmmen, för att vid mobilisering genast med den kunna införlifvas; att såväl stambefälet något ökas, som beväringsoch halfsoldsbefäl anordnas, äfvensom åtgärder vidtagas, för att ur manskapets leder kunna utbilda befäl; att förberedande öfningar i skolorna och å hemorterna införas. Som man lätt kan se, har krigsministern just på dessa af riksdagen angifna grunder sökt bygga ett förslag, som skulle vara sådant, att det på en gång tillfredsställde representationens önskningar och tillika innehölle garantier för den nya organisationens krigsduglighet. I afseende på det förslag statsrådet Abelin framlade för 1869 års riksdag och af hvilket det nu föreliggande är en ny, något modifisrad upplaga, erkände hr Mankell för jsmnt två år sodan, att det ur konstitutionel synpunkt tillfredsställde alla berättigade fordringar, liksom att det ur den militära synpunkten kunde uthärda en mycket sträng kritik, och han tillade i en af honom genomförd granskning af förslaget, i afseende på den sorgfällighet, hvarmed krigsministern följt de at riksdagen angifna hufvudgrunderna: Om det således skall anses såsom bevis på verkligt konstitutionella tänkesätt, att en mivister noga rättar sig efter rebresentationens tydligt uttalade åsigter, då måste medgifvas att statsrådet Abelin i detta hänseende knappast lemnat något öfrigt att önska, Och skulle hans förslag, det oaktadt icke vinna anklang hos nationen, Gå blir detta mindre hans fel, än msjoritetens inom den riksdag, som föranledt hans handlingssätt, samt derföre nu i icke ricga mån måste bära ansvaret för detsamma.n Under sådana förhållanden och då representatioven tydligen angifvit, att försvarsorganisationen bör grundas på stam, bestående af befäl och trupp, samt beväring, samt då hr Mankell dessutom sjelf vid flera tillfällen offentligen förklarat, att om man vill stamprincipen, så måste man äfven vilja indelningsverket, så är det mer än underligt, att han nu emot regeringens konstitutionelt och militäriskt riktiga förslag uppställt ett annst, om alldeles afviker från de af riksdagen angifna grunderna och vill tillämpa (åtminstone låtsa tillämpa) en annan stamprincip än indelningsverket. Indelningsverkets upphäfvande är sjelfva utgångspunkten för hr Mankells förslag; det är hutvudändamålet, för hvars vinnande alla andra ändamål, som skulle afses med ett armåorganisationsförslag, måste bli underordnade och maka åt sig. Han har derföre också kommit till resultater, som måste bli förvåpande för den, som känner hans förut uttalade åsigter om hvad som erfordras, för att en armå skall kunna anses i någon mån krigsduglig. Vill man utan verklig stam, tillräcklig för att bilda fasta ramar, i hvilka de mindre öivade värnepligtige kunna infogas, bilda en armö af blott och bart värnepligtige, så finnas biott tre särskilda organisationer, som man, i fall man skall inhemta något af andr länders försök och erfarenhet, kan uvpstä! som mönster: den danska, den schwei ska och den preussiska; ty de öfriga län ernas krigsförfattningar äro i större eller mindre mån stadda under ombildning, mest efier