vet om han ej drog upp sia plånbok på gatan och någon bof fick sigte på sedlarne? Hvad säger ni? Nog gick han säker vid the Strand. Jaså, ni tror det!s utropade Roland flämtande af ifver och hetta. Kunde han då inte hafva haft något ärende för Galloway just åt-det håll der tjufvarne ha sina nästen. Vill ni också påstå att det är osannolikt? Nej visst iute, om han haft sina vägar ditåt så kunde han rog batva råkat ut för någon olycka, medgaf Spitcbcock. Sådant har hänst förr. Roland sprang upp med en fart som nära på stjelpte om packlåren, Ja, så måste det hafva gått till Spiteheock! Hvad kan jag nu göra? Jag bryr mig ej om någon menniska i verlden så mycket som om honom och kanske en till. Det ä: likväl någon skilnad med den här saken, anmärkte Spitcheock. Då brottet förblifvit oupptäckt har det oftast varit derföre att inga efterfrågningar skett efter den förlorade, man har trott att han rymt sin väg eller något dylikt. Detta är ett annat förhållande. Han talade lugnt och öfvertygande. Det hade ingen verkan på Roland. Det var nog för honom att hafva fått en ny ide efter alla andra misslyckade gissningar och med tillsägelse åt Spiteheock att meddela sina förmän denna åsigt af saken, skyndade han ati uppsöka Hamish Channing. En omväg måste han likväl taga till Waterloo Bridge. Antingen det var för att Arthur tycktes hafva försvunnit inom kretsen af hvad man skulle kunna kalia dess rannskap, eller att stället af gammalt hade åligt rykte, såsom en lämplig medelväg att åt den tysta, floden anförtro döda kattor och mera dylikt, nog af att Roland