Kunde detta ej ske, så hade hvarken polisen eller någon annan minsta ledning för sina spaningar. Hade han ånyo lemnat London, hvilket föreföll osannolikt, så måste man hålla sig till jernvägsstationerna med sina efterforskningar, i annat fall inom Londons område. Ett af de tre omnämnda brefven var från jen prokurator vid Parliament street, det innehöll följende: Om det faller sig lägligt för er att besöka mig samma afton ni kommer till staden, skulle jag vara särdeles nöjd dermed, ty jag skulle helst sjelf vilja tala med er, och jag måste följande dag resa bort på en veckas tid. Jag stannar på mitt kontor till klockan nio i händelse ni skulle infinna er der. Det skulle således varit ganska naturligt om Arthur efter att hafva läst detta bref, skyndat att begifva sig till Parliament street. Han var ganska väl bekant med Londons gator, emedan han förut gjort affärsresor till staden, men Arthur hade aldrig infunnit sig på det ofvannämnda stället, hvilket likväl ej hindrade att det kuonat vara hans afsigt att begifva sig dit. Ea annan gissning, framkastad af Roland, var att han glömt någon mindre nödvändighetsartikel bland sina nyss gjorda uppköp och gått ut igen för att skaffa sig den. Hvilketdera af dessa antaganden än må hafva varit det rätta, så kunde de likväl ej förklara hans obegripliga försvinnande. Hvad hade det blifvit af honom? Om han hade gått utåt Norfolk street och sedan tasit af till höger eller venster, huru långt hade han hunnit? hvar bade han stannat, huru hade han så spårlöst kunnat försvinna? Iogen kunde besvara dessa frågor, och hundrade gånger om dagen var Roland färdig att förklara att han säkert blifvit mördad.