Aftonbladet – 9 mars 1871, sida 2

er NR a SNR RR ER NR TR er NRA hopen rusade mot. gallret med: åtbörder och i en sinnesstämning, som naturligtvis icke voro de vänskapligaste. Harmfulla utrop och hvislingar läto höra sig. Jag måste förklara, att en mängd prgasleka soldaters utmanande uppsyn blott allt för mycket ursäktade detta l. utbrott af folkkänslan. Man såg några af dem räcka lång näsa åt hopen. Dennas förbittrivg steg också en stund: till. -den höjd, att den mycket täta kordong af linietrupper och nationalgardister, som höll folket på ett bestämdt afstånd från gallret, flera gånger) var rvära att genombrytas. Vid den ingång tilll. Louvren, som ligger midt emot Pont des Arts, måste man vid middsgstiden hänga upp skynken på gallerportarne, för att hindra folkhoparne att se preussarne. Likasom för att trotsa parisaries fiendtligbet klättrade dese upp på jernstaketet och visade hopen åter sina pickelhutvor. Vid den kolonnadigång, som vetter åt Saint-Germain-FAu-l xerrols, var folkets barm så stor, att befäl-. hafvaren för 14:de natiocnalgardesbataljonen, som var uppställd framför kyrkan, icke tvekade att gå fram till galiret och tydligt låta l prvussarne förstå, att om de ej droge sig stllbaka, kunde han ej lävgre ansvara för sitt manskap, som redan hade mycket stor lust att skjuta på dem, Preussarne drogo sig då tillbaka. P;eussiske officerare redo genom Tuileriesträdgården, och många af dem drogo. icke i betänkande att rida öfver den passage, som under Pavillon Ad Horloge sammanbicder trädgården med Carrouseltorget. Folkhopen syntes mycket förbittrad öfver, att de franska myndigheterna tilläto prenssarne dylika tilltag. Preuss.rne voro blott en liten stund inne i Louvrens gallerier till: följd af.en vaktmästares försumlighet eller flathet; denne blef genast afskedad. Så. svart general. Vinoy erböll kännedom om saken, befallde han, att gallerierna skulle utrymmas. Preussarne drogo sig genast derifrån efter de föreställningar, som gjordes dem.De ha för öfrigt kunnat öfvertyga sig om, att gallerierna voro fullkomligt tomma på de taflor och dyrbarheter, som de före belägricgen innehöllo. Kl. 1förbjöd general Vinoy inträde i Tuileries-trädgården vid Place de 1a Concorde, och samtidigt lät han från Loavrens borggård, Carroussel-torget och Tuileries-trädgården . bortvisa de preussare, som befunno sig der..En af-de första, som inträdesförbudet drabbade, var general Kamecke, som kom med hela sin stab, Han vexlade några ord med den högre franska officer, gom tätt i uppdrag att verkställa general Vinoys. order, men gaf genast vika för den befallning, som officern hade att utföra. Kl. 2 hade alla preussare återvändt inom sina linier. Medan detta hände i Paris tilldrog sig följande i Versailles: Jules Favre, som afrest till Paris redan kl. 6 på morgonen, hade förgäfves hos Bismarck påyrkat Paris omedelbara utrymmande. Förbundskansleren hade svarat honow, att telegrammer icke vow tillräckliga och att Paris skulle utrymmas först Gå kejsar Wilhelm var i besittning af.det autentiska dokument, genom hvilket fredspreliminärerna ratificeras af nationaliörsamlingen. . Vid denna peremptoriska vägran återvände Jales Favrv till Paris, Kl, 10 anlände en särskild train till bspgården i Orleans, som enligt några medförde Thiers, eoligt andra blott en kabivettskurir, men som i alla händelser medförde den autentiska urkunden öfver natiovalförsamlingens i Bordeaux votam. Jules Favre afreste genast till Versailles, der öfverlemnandet af ifrågavarade urkund tyckes ha framkallat ett viss känsla af missräkning. Man föresäkrar i sjeltva verket, att alla order redan hade blifvit gifna för pre ssiska gardets och en del af landtvärnets vid nordarmen intåg i Paris. Detta intåg skulle ha egt rum följande dag, säger man, och kejsar Wilhelm skulle sedan ha hållit stor revy med ockupationskåren på Champs Eiysees och i Avenue de Neuilly. Jules Favres andra besök föranledde uvppgifvandet af denna plan, ifall man verkligen hyst den, och Bismarck hade icke mera pågot skäl att uppskjuta utvexlingen af ratifiationerna af fredspreliminärerpa. Den verkställdes, som det tyckes, med beredvillighet, ty hån sände omkriog kl. 2 ett telegram till general Vinoy, för att inbjuda. honom att skicka till general Kameckes högqvarter fran ska officerare för att med honom träffa en öfverenskommelse avgående Paris utrymmande. De härtill nödvändiga åtgärderna böra redan vara vidtagna då jag skrifver detta, och man kan hoppas att Paris i morgon skall vara befriadt från all ockupation: Det var hög tid, ty med den vändning sakerna pu tagit, var en konflikt att befara. De i Lourren och på Karusellplatsen inkomna preussarnes förbrytelse bestod deruti, att de fattade posto vid gallerportarne och derifråa — några af blott nyfikenhet, andra med en hånande uppsyn — betraktade en folkhop, hvilkens fiendtliga känslor för dem icke voro någon hewmlighet. Förklädda preussiske officerare, som röjt sig genom sitt uttal, ha på flera ställen i staden. blifvit arresterade, och några af dem ha dlupit verklig fara. Jag har sett två af dem, som blifvit gripna på Bastiljplatsen och som voro nära att blifva offer för Parisbefolkningens öfverretade: stämning. Befälhafvaren för 8:e nationalgardesbataljonen räddade dem, icke utan egen fara. Händelser af en annan art ha egt rom vid Rue royale. Preussiska krigare ha derna norgon velat öfverskrida demarkationslinien, det de ropade: Nu, vänner, är freden voerad! Man tillbakadref dem temligen brualt, i det man lät dem förstå, att det icke ir på vilkor, sådana som dem vi nu måst inderkasta oss, Frankrike och Tyskland nåsonsin kunna blifva vänner. Kamrarne hafva i dag godkänt de af statsitskottet föreslagna voteriogspropositioner röande d3 anslagsfrågor uvder 2:dra, 3:dje, t:de och 6:te hufvudtitlarse, med afseends å wvilka kamrarne stannat i skiljaktiga belut och komwer till följd häraf, enligt hvad örut varit bestämdt, de gemensamma voteingarne att försiggå om lördag. Någon metim RK I a KR 4 I ÅR Kr RE RA EES OR ert Kn