Aftonbladet – 8 mars 1871, sida 2

ByIllg VILL BJUB. RAR VTRTIATTASRAA Tidningsöfversigt. Tidniogen Upsala yttrar i afseönde på försvarsfråg:n: Svenska folket frågar sig med oro, huru riksdagen skall komma ätt behandla försvarsfrågan. Man boppas. att fosterlandskärleken skall vinna RE ock till ett beslut, i kraft hvaraf vår nationella sjelfständighet blir belryggäd, förbrig dem; hvilka repsesentera ättlingarne af ett folk, soit under en Engelbrekt, en Gustaf Vasa, visade, att det ej skytt uppoffringar, då det gällt fosterlandets frihet och oberoende. Men skulle riksdagen svika dessa förhoppningar och låta egennytta och sjelfviska beräkningar förmå sig till att fortfarande låta landet blifva försvarslöst, så skola de, som med sina röster bidragit till ett sådant beslut, drabbas af ett rättvist fö akt. Det är då regeringens skyldighet att upplösa riksdagen och änbefalla nya val, då landet nog skall utse re: presentanter, som icke sätta fosterjordens ihtrössk 1 sista rummet. Vi hoppas emelle:tid att en upplösning af riksdagen, hvilken dock af ryktet redan varit förkunnad, ej skall behöfva komma i fråga. De opinionsyttringar till förmån för ett skyndsamt oeh fullständigt ordnande af vårt försvarsväsen, hvilka från alla delär äflandet genom folkmöten blifvit uttalade, böra väl hafva gjort den allinänna meningen klar.och tydlig för riksdagen. Meningen med det möte, som härstädes nästa lördag kommer att hållas, är att äfven få en sådan opinionsyttring från Upland uttryckt. De frågor, som äro föreslagna såsom föremål för diskussion vid detta möte, ange vi vara synnerligen väl valda... : Dock-skulle vi vilja -framställa en. som särskildt rörer vårt kustförsvar. Vårt lan kan nästan betraktas såsom en ö: det omgifves (vi inberäkna naturligtvis vårt broderland: Norge, som med oss delar krig och fred) af vatten på alla sidor, med undantag af gränsen tnot Finland; En anfallande fiende skall således komma sjövägen, ty från norr kan naturligtvis ingen större styrka framatrlinga dels .och hufvudsakligen emedän inga lifsmedel i det glest befolkade och odlade Norrland kunde åstadkominas, dels i följd al de naturhinder, såsom en mängd floder, göm der möta. Då nu så är förhållandet, borde väl i främsta rummet sörjas för att vårt sjöförsvar är i godt stånd, att vi hafva våra kuster; befästade och en flotta, somgmed hopp om framgång kan möta fienden på öppna sjön. Ty hvarfö e ej först och trämst hindra en fiende att landstiga? :Hvarföre ej på så sätt söka afvärja de fasor, som ett landtkrig medförer? Hade Frankrike haft vårt lyckliga läge, så hade ej en preussisk soldat satt sin fot på dess jord. Sverige och Norge borde tillsammäns kunna åstadkomma en rätt aktningsbjudande styrka till sjös, oEh deras söner äro af gammalt kända såsom oförskräckta och goda sjömän. Hvarken Ryssland eller Tyskland, isynnerhet icke det senare, hafva flottor, motsvarande dessa länders storlek och tycka till lands. Det är sannt, att detta Kanske icke alltid skall blifva förhålländet, och att de ras: tikare tillgångar kunna sätta dem i stånd att bygga flottor, öfvermäktiga dem, som Sverige-Norge kan åstadkomma, men i sådant fall skola vi sannolikt icke stå ensamma mot det möjligen. kommande anfallet, England skall då, sjelf hotadt, f.ångå sin nentralitet: Vi vilja natiärligtvis härmed icke säga, att ett ökadt landtförsvar icke är af behofvet påkalladt. Långt derifrån! Vi upprepa i detta hänseende, hvad vi sagt, att regeringens förslag till landtförsva:ets organisation bör af en hvar understöds jas, på det vi icke skola vara försvarslösa, om en fiende lyckas landstiga på vår kust. . Menvi behöfva en flotta, som kan hindra en sådan landstigning. De penningar, som nedläggas på ett sjöförsvar, starkt nog, äro sannerligen väl äns vända. Vi skulle derföre vilja föreslå att äfven följande fråga vid det blifvande mötet komme under diskussion: Bör icke vårt sjöförsvar så ordnas, att vi kunna hindra en fiende att landstiga på våra kuster?