loway, då Jenkins och Artbur båda voro sin väg och jag fick arbeta för dem bådas. Något liknande hafva vi nu här. ; Hvem är borta bärifrån? Lille Jenner och hans arbete är värdt oss alla tre hvad ihärdighet avgår. Emellertid så håller Brown, — med en sidoblick på denne — ,mig till arbete som ena slaf. Om ej Arthur vore i London, skulls jag gerna vara till tjenst och göra hvad jag kan efter det är brådska. Arthur lär väl i alla fall ej sakna mig att döma efter utseendet, fortfor han missnöjd. Jag skulle icke låtit två dagar förgå efter min ankomst utan att söka upp honom. Har du då inte träffat Arthur?, Nej, jag har ej sett honom, sade Roland häftigt. Han bar väl varit för mycket upptagen hos er och andra vänner för att bry sig om mig. Kanske tycker han likasom Gerald att jag ej är värd bättre. Gumman Jenkins har gått klädd i sin helgdagsklidning i två dagar för att taga emot bonom derhemma och väntat förgäfves, Ju längre man letver dess mera får man lära — men strunt i sådan lärdom! jag tänkte att Arthur Chbanniog hvad tro och heder angick kunde gå upp emot hela veriden Hamish småskrattade; dessa afbrott i Rolands vanligen så godmodiga iypne roade honom alltid. Vi äro i samma fördörmelse, min käre gosse, ty Arthur bar ej varit hos 033 heiler. Åh, bar han inte? frågade Roland i en ton, som var ämnad att uttrycka en förnäm likgiltighet, samt ryckte så häftigt till med pennan att ban nedplompade heia papperet. Då lär det väl vara Gerald som hindrat honom, kanske han viser honom omkring :på Towern och vaxkabinettet och menageriet och alit eo.n jag hade ämnat för honoin. Jag tror förr att detär affärer som hindra honomp,, armärkte Hamish. Du vet ja att Artbur låter göromålen gå framför allt. Jag undrar ändå på att han ej kon till oss i går, vi väntade med middagen till haltätta. Roland var upptagen med att söka bjelpa