Aftonbladet – 8 mars 1871, sida 1

et. Knappast kunde denna forskande blick vu längre behöfvas, ty de ögon som så länge rytt Bede Greatorex och ingifvit honom lenna oförklarliga känsla af obehag, hvilken an förgäfves ansträngt sitt minne att kunna yda, detta ögonpar visste han nu hvar och är han hade sett förr, men om de hittills ngifvit honom fruktan och obehag, så var lenna känsla nu mångdubbelt starkare. Ah, mr Chavning, huru står det till? Bede hade just stigit upp och ämnade gå ill sitt eget rum då Hamish Channing inrädde. De helsade hvarsndra och stodo vågra ögonblick samtalande. De hade ej räffats efter Bedes återkomst från sin utändska resa. Liktasom mr Butter: ys skarpa olick anmärkte förändringen i Bedes utseende, så tycktes äfven han vara öfverraskad att se Hamish Chbavning så olik sig mot förr. Är ni frisk ? frågade han. Så frisk som Londons luft och träget arbete kan låta mig vara, sade Hamish med sitt intagande leende, som oaktadt den skugga af vemod, som hvilade öfver hans drag, ännu hade qvar sin glädtighet. Det är ej stort värdt att drömma om gröna ängar och svala blå böljor när man ej kan på dem, förstår ni.s Det skuile vars hvila, om man finge sitta ned bland de förre och sysslolöst betrakta de senare, anmärkte Bede, men att irra omkring på jernvägar ett par månader utan rast ller ro, är lika ansträngande som arbetet i London, mr Chanvirg. Med en dröjande blick på Hamish Chanvings ädla drag, som gyvtes aftärda och nästan eteriska, gick Bede in i sitt rum. Hanish vände sig till den pulpet der Hurst och Roland Yorke hade plats. Huru är det med er? frågade han. xSå pass som odrägliga omständigheter och nenniskor tillåta det att vara,, gvarade Roand trumpet utan att se upp från sitt arbete. Hamieh skrattade. i Just emedan jag önskrade få någon ledighet Du, så lägger man dubbelt arbete på mina skuldror,, fortfor Roland. Du kommer väl håg Hamish, den der tiden hos gubben Gal