Aftonbladet – 8 mars 1871, sida 1

vf honom. Han var lika harmsen ra om öfver det ökade arbetet, ty han var sanska känslig för att blifva förbisedd eler försummad vär det rörde rågon som nan var uppriktigt tillgifven. Också var etta hans första känsla när han den omsalta aftonen fann att Arthur Channing emnat sin bostad, utan att dock besöka honom. Sedandess hade han varit träget upptagen af sitt arbete och Arthur hade ej behagat fråga efter honom. Hvilket intryck än den detektive polismannens meddelanden gjort hos Bede Greatorex, så kunde han likväl ej annat än till dess falla värde uppskatta mr Browns duglighet hvad göromålen beträffade. Vid ett sådant tillfälle som det nuvarande, gjorda mr B: own det som Roland gerna. ville. skryta med — arbetade på fullt alivar. Hvilka fordringar man än kunde ställa på hans arbetsförmåga och skicklighet, så förmådde mr Brown att fullgöra dem. Han hade dessutom under den sist förflutna tiden tyst och ntan att väcka uppseende, Srndigt varit på sin vakt att rätta de misstag, hvilka geoom glömska eller försummelse hos hans privcipal stundom inträffade. Såvidt ban förmådde ändrades de i tysthet utan att någonting yttrades derom, men Bede hade märkt det och han visste att mången afton då mr Brown satt qvar efter arbetstidens slut, ifrigt sysselsatt, var det för att reparera något fel af honom. En enda .gång hade Bede då han passerat byrån klockan tio på aftonen ooh ännu fann mr Browö der, frågat honom: Hvarföre dröjer Di så länge i afton, mr Brown? — Jag ordpar endast något för morgondagen, sir,, lydde det lugna svaret. Ehura Bede ej yttrade något vidare såg han likväl att det var hans eget arbete och att skrifvaren deri sökte afbjelpa något ledssmt misstag för att undviks bryder. Hvilka felsteg än mr Brown mätte batva begått så var hen i alla fall ett nästen omistligt biträde hos Bede Greatorex. Ofta och visst icke för första gången kastade Bede oförmärkt sina blickar bort till mr Brown under det denne satt vid sin pul