Aftonbladet – 7 mars 1871, sida 4

— Bland de många iltterira produkter, som gett dagen med anmedving af kriget mellan Frankrike och Preussen, tinnes ett curiosum på J2 sidor: Den tyske soldatens hjelpreda i Frankrike, af hvilken skrift antagligen hvarje tysk soldat erhållit ett exemplar; det innehåller korta satser på franska, stafvade efter tyskt uttal; uttryckande fordringär och befallniligår. Såsom prof på detta tungomål, som ser något besynnerligt ut, meddela vi här ett par satser. Det antages naturligtvis som gifvet, att inqvarteringsgifvaren är ogen och inte, vill fram med tat varorna: då Kketer det: EA bang, schwda woahr öd mäime, si schang truw, wu mö le pejera. Efter det befallniogan gifvits följer såsom en allmän anmaning: Nublieh riang dö sö kö schä kommandee. När en patrullförare stöter på en fransman, som söker undanflykter, skall denne enligt boken tills talas så här: Pöang dö mangsongsch, echå lW drod dö wu fär fussileh, si wu mangteh. En mycket god, kort formel, som kan användas vid många tillfällen, är: Nö buscheh pa! . — .. Liksom prevssarnhe Hå detta sätt gifvit soldaterne en vägledning, hafva de visserligen också i många andra hänseenden visat en lofvärd förtänksamhet. Men beundran deröfver kan dock drifvas för långt. Så hände det en uppriktigt beundrande engelsman, som sent en afton fick från Bitt fönster se en preussisk proviatitkäfra Stanna, emedan dess ena hjul hadö gått sönder. ; NTE an kunde icke observera lur det gick till, nen genast vär ett nytt hjul till Hands, det sattes på kärrateln böh så bar det af igen. Derpå gick han. under djup beundran till sängs och sof den rätt j färdiges sömn. På sin morgonpromenad följande dagen såg han efter sin gigg i vagnslidret och 3e — ena hjulet var borta! Han beslöt då att för framtiden se 2ig bättre före innan han skänkte civilisationens förkämpar ett alltför obetingadt beröm för deras makalösa förtänksamhet. Uti Se NT Ae TER ARTE RÖN AT Så