ng, hvarigenom endast undantagsvis öfveryttningar från olika truppafdelningar inom 3 lägre graderna må ega rum. För befälsbildningen skille en genom 2 ntrar fortsatt öfning erbjuda synnerliga irdelar, både med afseende på beiälets be affenhet och kostnaden derför. Vi skola erföre alternativt framlägga äfven ett såant förslag, men låta det föregås af ett försg grundadt på förutsättviogen om ettårig interöfning: : . Om vinteröfningen inskfänkes till -ett år; afva vi tänkt oss, befordran till titderotfer endast skulle vinnas efter fullgörande äf en treåriga värnepligtsöfoingen under hvilen tid nödiga underbefälsskolor skall geomgås, tillika med ett års tjenstgöring såom underofficerare vid första årets rekrytch vapenöfoingar. Till vionande af löjtantsgrad skulle utom viss tids tjenstgöring såom underofficer och undergående af fullltig officersexamen erfordras ett års tjenstöring vid första värneklassen såsom tjenstvörande löjtnant. För högre grader borde emväl grundsatsen om någon viss tids tjenstöring i samma befattning med nödiga molifikationer ega tillämpning, förutom det delagande i generalstsbsöfningar m. m. och len fullständiga insigt i åtminstone ett främnande lefvande språk, som ovilkorligen borde fordras för högre befälsgrad. Med antagande af dessa grundsatser kunde le beväriogsskyldige, som ville fullfölja den vilitära banan eller af andra skäl ville fullkomna sina insigter, och under öfningstiden erhållit goda vitsord, vid slutet af första årets öfning an:näla sig till den korporalskola, som under påföljande vinter skulle, dock sammanförd från flera distrikter, ledas af det be1, som föregående år tjenstgjort vid rekrytningen. Dessa värrepligtige borde ock få tillgodonjata ett dagtraktamente, något öfverstigande manskapets. De som ikorporalskolan blifvit godkända, skulle sedermera såsom vice korporaler få tjenstgöra vid sandra klassens vapenöfningar och sedermera kunfiä befordras till korporaler. De bland dem, som på tillfredsställande sätt genowgått korporalskolan och önskade vidare befordran, skulle sedermera under samma befäls ledning genomgå följande vioters för större distrikter anordnade underofficersskola samt, om denna tillfredsställande bifvit genomgången, få tjenstgöra såsom underofficerare vid följande års allmänna rekrytöfningar, efter hvilkas slut befordran till underofficerare skulle stå dem öppen i mån af ledighet eller såsom surnumerärer. Härvid vore dock lämpligt, att första året öfniogen för de mera försigkompe så anordnades, att de under vinterna senare hälft genomginge öfningar motsvarande korporals och, för de mera framstående, underbefälsskolan. Detta skulle dels medföra betydlig besparing, dels underlätta anskaffandeaf befäl i de lägre graderna för krigsreserven. : Efter genomgående af krigsbefälsskolan eller afläggande af den officersexamen, som för de olika vapenslagen kunde föreskrifvas, borde sedermera underofficeren kuopa vinna befordran till officer Vid vidare beferdran till högre grader än kompanichef kunde ytterligare vilkor fästas såsom tjenstgöring i eneralstab och intendentur, genomgående af ögre krigsläroverk, skjutskolor o. s. Vv. Enhvar torde genast finna, att enligt detta system fulit utrymme finnes i ateeende å de fordringar på befälets kunskaper, som man vill. göra gällande. Åfvenså att dessa kons skapsfordringar måste -gå hand i hand med visad praktisk duglighet. Slutligen ock, att: på detta sätt officerarne hvarje år komme att erhålla en lämplig sysselsättning inom sitt yrke, särskildt med utbildningen af dithörande manskap och underbefäl. Vi föreställa oss likväl, att icke hela antalet befäl vid hvarje regemente sälunda alla år skall blifva upptaget utan att från korporalskolan och underbefälsskolan en del skall kunna sparas. Denna del borde i de Jägre graderna dels turvis sysselsättas i generalstaben, dels genom reseanslag till främmande länder sättas i tillfälle att fullkomna sin militära bildning. För de högre graderna åter funnes full sysselsättning i öfvervakande af det helas och de särskilda delarnes barmoniska utbildning. Men om man ock godkänner detta, vänta vi oss den invändningen, att näppeligen ett tillräckligt antal korporaler och underofficersämnen skola anmäla sig, då naturligtvis en vida större personal är behöflig i dessa grader än som kan tänka sig erhålla befordran i de egentliga befälsgraderna inom öfningshären. Harovida detta antai kan erhållas beror naturligtvis dels på lönens storlek, dels på utsigten till befordran. — Befordran för hela det erforderliga antalet bör kunna beredas såväl genom anställningar i civil tjenst vid tull, jornvägar. m. m., der tjenstgöring såsom underofficer kurde betraktas såsom en god förberedelse, som äfven inom militäryrket, till följd deraf att från underbefälet vid öfningshären efterhand skulle fyllas befälplatserna icke blott vid öfningshären, utan ock vid krigsreserven. Om sålunda utsigterna till till en sjelfständig bergning ställes någorlunda lika inom militäryrket och ardra yrken, betvifla vi för ingen del, att det naturligt tilldrägande i detta yrke skulle förmå en tillräckligt stor anpart af landets bildade ungdom att egnafina krafter deråt. Det är nogsamt bekant, att en icke ringa del at denna ungdom för närvarande saknar lämplig användning för sina krafter. Militärotbildningen kunde för dem bilda en brygga till det praktiska lifvet. Frågan inskränker sig alltså till frågan om en tillräcklig aflöning och synnerligast nog hastig omsättning inom befälet, för att tillräckligt antal perso ner skuile vilja lägga sig vinn om förvärfs vande at dertill nödig bildning och duglighet. En sådan nödig omsättning skulle såsom kar antyddes kunna åstadkommas till följd af behofvet af befäl för krigsreserven. Dugligt fast befäl för krigsreserven skulle lämpligast erhållas genom rättighet — och i viss mån äfven skyldighet — för befälet i öfningsarmen, att efter viss tids tjenstgöriog taga plats i krigsreserven i samma grad och med samma lön men med mistning af de tjenstgöringspengar, som städse borde ingå i hvarje lönegrads aflöning. Blefve reservbefälet inkalladt till tjenstgöring, skulle tjenstgöringsge naturligtvis utfalla. På detta sätt lefve efter den ansträngande tjenstgöringen i öfningsarmen tillfälle beredt åt ett i krigstjenstens pligter fullt invandt och erfaret befäl, att, med bibehållande af sin skyldighet