Aftonbladet – 7 mars 1871, sida 1

vet vid samma tid som vexeln förlorades eller få dagar derefter, det var visserligen fråga om penningar, ty Browno säger i breivet avt han nu gäldat sia skuld, men till hvilket belopp nämnes inte. Foster ville ej svara på en enda fråga, han var ytterst förbittrad öfver sin glömska att låta brefvet komma bland de andra papperen. Med sin stränga sparsarhet borde väl Brown hafva haft egna tillgåvgar utan att behöfva anlita edra, mr Bede Greatorex. Bade böjde, pä hufvadet. Å andra sidan kan man hafva större anledniwg att misstänka en person som en gång vödgats dölja sig, än den 80 n alltid gått sin väg rätt fram. Den som iofann sig i banken och presenterade vexeln, beskrifves ba haft en myckenhet svart hår cch skägg, alldeles så som den föregifne Godirey Pitman appgafs ha hat i Helstonleigh. Men det vore orätt att endast på denna grund misstänka Browa då det i Londan fiones otaliga personer ar nataren begäfvade med en sådan hårprydzad Bede gjorde åter ett medgivande tecken. Om ni önskar hafva visshet, sir, så kan ni ju låta mr Browa maskera sig på detta sätt och låta tjenstemannen i banken so honom. Det skulla kunna törklara saken. Nej, sade Bede, nästan häftigt. Nej, jag skulle ej vilja göra det. Jag har aldrig tänkt på Brown i denna sak, jag kan ej — vill ej — tänka på honom Tänkte han verkligen icke på honom? Butterby tyckte åtminstone att de sista orden ej läto rätt naturliga. Godt, sir, det beror på er egen uppfattping. Jag har uppfyllt mia pligt, då jag meddelat er huru det förhåller sig, men jag har iogen rättighet att gå vidare i saken utan er önskan. Vi hafva dessutom ett an