Aftonbladet – 6 mars 1871, sida 3

I a — Professor Nybloms föreläsning lördags afton till förmån tör Högskolefondei hade till ämne Bilder ur den äldre engelsk: poesiens historian. Hr Nyblom inledde sit föredrag med en återblick på Evglauds hi storia och det engelska språkets utveckling på bardernas sånger och dröjde vid den e kallade balladdikten, hvars skatter först sam. iades af Percy. Talaren indelade balladerne efter deras innehåll i tre sleg: 1) De histori ska, som skildra händelser hvilka tilldragi sig i verkligheten, synnerligast sådana, son på Dågot sätt beröra landets historia. Blanc de märkligaste af dessa är Chevy Ohaz (chevist-jagten), hvari besjungas striderns mellan Donglas och Percy, en bland de mes storartade, enkla dikter vi känna; hit höra äfven balladerna om Henrik II och den sköns Rosamunda samt dårottving Eleonore. 2) Då episkl-romantiska, nemligen behandlande mel eller mindre mytiska personligheter och 8e:;gerhjeltar, sisom Arthur, Tristan, Lancelot 1, fl, samt 3) De lyriska eller kärleksballaderna. Förelägaren reciterade härefter, såsom en illustration, trenne af honom Ööfversatta, särdeles vackra stycken; det första Edvard! Edvard! påminde mycket om svenska folkvisan Sven i Rosengård; den andra var en grafsång Öfver en fallen krigare, och den tredje en kärlekssång. Taiaren omnämnde derefter munken Langlands under närmaste tiden (1370) följande arbete Vision of Pierce Pivughinan, en skarp satir öfver munklitvet, samt öfvergick till Geoffrey Chaucer, som med rätta biifvit kal iad den engelska poesiers fader, Ohbancer, hvars lif och skaldeverksarohet skildrades, var den första engelska skald som åtnjöt äran att begrafvas i det så kallade Poets cornsi i Westminster, Taiaren uppehöll sig jänge vid Chaucers mest berömda verk The Canterbury Tales,, hviltet han skref då han var på sitt sextioförsta år. Idea till dessa 8 k. Tales är korteligen följande: Ett sällskap af 29 pilgrimer, som beslutit att valfärda till Canterbury, sammanträffar händelsevis i Sonthwark uti London. Det består af folk af de mest olika samhällsklasser: en riddare, en squire, en prioriona, en munk, en köpman, en aflatekrämare, en bonde, en läkare, en kock, en mjölnare m. fl: På den muntra värdens uppmaning basiota de nu, att hvar och en af dem skall berätta något för stt skingra ledsnaden nnder resan. Dessa berättelser, 24 till antalet, af hvilka två på prosa, utgöra The Canterbury Tales,. De röra sig på olika gebiet, ifrån den orientaiiska sagoverlden till folkets lustiga upptåg. Den första -berättelsen iraiddatens, i hvilken gkalden lånat ömnet af Böccacio; den andre är squirens, dena fantasirikaste. af dem alla. Dessa med flera äro af ettallvarlgtionehåll. De komiska, såsom puorans och Injönarens, öfverflöda dock äneu mera at goistrende qvickhet. Ea stor förtjenst har. Chaucer om språket, men mästare öfver formen var han dessotom, och havs naturskildrivgar intaga ett utmärkt rom. OF aren reciterade rågra af de nämnde Tales, samt ätven introduktionen till dem, Föredraget var särdeles iniresasnt och af. hördes med spänd uppmärkeambet af and torist, som dock s.tyvärg ej var. synnerligen talrikt.