Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 2

om riket eger fastighet, tillställas den, hvilken förvaltningen af samma fastighet utöfvar.. Reservotioner äro afgifna af hrr v. Möller, . Sydow, Caspersson, Bovin och Ribbing, hvilka tillstyrkte antagande af K. M:ts proposition oförändrad; af hr Berg, som önskade att första punkten af 2 skulle erhålla föl-! jande lydelse: Nu är den, som stämmeas skall, veterligen ur riket faren, utan att upplysnipg kurnat vinnas hvar han sig uppebåller, och finnes ej för honom ombud, som stämningen tillställas kan; förekomma derjemte omständigheter, etc. etc.; af hr Carlen, som föreslår för 1:a följande lydelse: Håller någon sig undan, så att han förty ej kan i sitt hemvist med stämning träffas, och kan ej heller, vid efterfrågan hos hans husfolk eller i grannar eller der han tjenst eller näring har, sär ker anvisning vinnas, hvarest han eller ombud för honom sig uppehåller ; varde då stämning fästad å hans husdörr, så ock delgifven hans husfolk, om sådant finnes; . samt af grefve Sparre, som i afseende å 1:a instämde med hr Caärlön och i afseende å 2:a I med hr Berg. Grefve Wachtmeister och hr Beckman hefva låtit anteckna att de ej öfvervsarit ärendets behandling inom utzkottet. Uti utlåtande n:r 10 har samma utskott, med bifall till K. M:ts i ämnet aflåtna proposition tillstyrkt riksdagen till antagande af följande Förordning angående förändrad lydelse af 10 kep. 15 rättegångsbalken: Härigenom förordnas, att 10 kap. 15 rättegångabalken skall erhålla följande förändrade lydelse: Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat tvistemål, som dess person rörer; låte då stämma honom till den rätt, derunder han sitt bo och hemvist hafver. Hustru och barn medan de hemma när föräldrar äro, lyda under den rätt, som man och fader; och tjenstebjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist eger, sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han sednast inom riket var boende. Utländsk man må sökas å ort inom riket, der han anträffas. Nu vill den stämde kära till bonom igen, som stämma låtit; vare han ock skyldig vid samma rätt svara, der målen med hvarandra gemenskap hafva.