Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 2

DIC: I1aU JMOIBTES I RANLVHUCH VaUM VIN aMgen burger. Allgemeine Zeitung. Korrespondenten, som fått sig dessa uppgitter meddelade af en af Bourbakis adjutanter, skrifver den 15 Febr.: Kapten X., som några dagar uppehållit sig i staden Morges (kantonen Vaud) har meddelat mig följande enskildheter om denne redlige generals sjelfmordsförsök. Efter de på hvarandra följande olyckliga strider som Bourbaki levererat mot general Werders armö, och hvarigenom han tvingades att draga sig tillbaka till Besangon, såg han sig pu också genom general Manteuffel afskuren från sin reträttlinie, Vid detta tillfälle utropade den olycklige fältherren: I händelse något olycksfall skulle träffa mig, utnämner jag härmed genersl Clinchant till min efterträdare. Bourbaki befann sig i en sinnestämning, som lät frukta det värsta. Han var drifven till förtviflan, icke endast genom härens ömkliga tillstånd och dåliga förplägnivg, utan ännu mer genom de oförnuftiga deescher, som dagligen ankommo från Gametta, hvilket föröfrigt ej var annat än man kunde vänta af en advokat, som blifvit krigsminister. Bourbakis generalstabsofficerare sökte, såvidt möjligt var, aflägsna alla vapen från geueralens närhet. Fredagen den 27 Jan, erhöll han ånyo ett bref från Gambetta, hvari fanns antydanden att krigsministern an. såg honom, likåsom flere andra generaler, som en förrädare.. — Man glömmer i Bordeanx, utropade Bourbaki, under det han konvulsiviskt hopkramade papperet, att jag i min armö sf 80,000 man endast eger 35.000 soldater; resten är alldeles oanvändbar! Kort derefter: bortsände han sina stabsofficerare under hvarjehanda förevändningar; endast adjutanten, kapten X., som nyss, helt och hållet utmattad; hemkommit, efter att hafva utfört ett uppdrag, stannade qvar i yttre rummet. Bourbaki gick nu in i ett af sina frånvarande adjutanters rum och tog der en laddad pistol, som han doldö under hufvudgärden i sin säng. Under aftonenslopp skref han flera bref och höll ännu på med att försegla åtskilliga papper dåbans öfverfältläkare inträdde Båda togo plats framför brasan och språkade en stund med hvarandra. Läkaren,somfann generalen i ett tillstånd af häftig nervös upphetsning, bad honom hvila sig några timmar. Ja, ni har rätt,, sade generalen, skall vi också ej förskaffa eder en stunds hvila?, — Om ni ej har något deremot, så stannar j:g en stusd qvar framför elden, svarade läkarep. Bourbaki lade sig då i sängen och drog för-omhängena. Straxt derpå hörde läkaren ett skott. Förskräckt sprang han upp och slet undan sängförhängena. Tyvärr har det ej lyckats mig att döda mig,, yttrade då Bourbaki, som ej ett ögonblick förlorat medvetandet. Då han afsköt pistolen stödde han sin arm mot sängkanten och riktade mynningen mot tinningen; kulan träffade emellertid icke tinningen, utan gick ett par tum högre och inträngde i den öfre delen af hufvudet. Bourbaki sände genast sin adjotant KX. till Bordeaux för att hemta hans hustru och ledsaga henne till Besangon, men hon hade re-j; dan förut afrest. Sedermera bafva de saroS1 f E manträffat i Schweiz, dit generalen under ti-l. den blifvit förd. — Clinchant öfvertog emel-, lertid befälet öfver armen och träffade i alll, skyndsamhet den 31 Januari med generalj, Herzog öfveronskommelse om att ingå på det schweiziska neutrala området. Från tysk sida , påstås, att Clinchant påskyndade detta steg,) derföre att han hörde till de franska officerare, som flytt från Mainz. Befolkningen i Schweiz f hade ingen aning om denna öfverenskommelse, i då i ett ögonblick 80,000 uthungrade och i trasiga menniskor drogo öfver gränsen. En-l; dast general Cremers kavalleri, som bildade l; avantgardet, lyckades slippa igenom till Frank-; rike; allt hans infanteri måste deremot kasta t sig in i skogarne vid Mont Risoux och der-!1 ifrån söka framkomma till kantonen VWVaud.:; Clinchants arniee delade sig vid Fort de Joux : i tre afdelningar och inträdde på schweiziskt område vid Verrieres, Fourgs och Jouge. Huru ) många af dessa olyckliga omkommit på tåget I öfver Jura, isynnerhet på Mont Risovx, som var betäckt af 7 fots djup suö, kan man först få veta fram på våren, då solen hunnit upptina det hvita liktäcke, som är utbredt öfver de döda. Till och med de schweiziska bönderna anse en vandring öfver Risoux omöjlig, då berget är betäckt med snö. Gränsvakterna uppe på berget måste ofta under vintern krypa ut ur sina kojor genom skorstenen och det kan gå om hela månader innan de kunna komma ned i Jouxdalen. Till all lycka var det djupa snötäcket i början af Februari så hårdt tillfruset, att fransmännen ej kommo i fara att sjunka ned i drifvorna. Ingeniörtrupperna måste till häst bana hålvägar genom snön och soldaterna följde den ena efter den andra i djurens fotspår. Hvad detta stackars folk, — som var utan strumpor, med sönderslitna skor med pappers-li stället förlädersulor, med såradeoch sönderrifna fötter, darrande af köld och till det yttersta otmattade af hunger;och ansträngningar — måste hafva lidit på detta tåg, förmår ingen penna beskrifva. Den förfärliga vandringen öfver! Mont Risoux började vid midnatt och fort-7 gick under 14 qvalfolla timmar genom skogse Kr som under gertiden äro så otill-!y ängliga, att ej en gång vargarne våga sign ia i dem. Landsvägen fd Verriores var follI ständigt förstörd af artilleriet och trossen;e marken var öfverallt nedsvärtad af bortka-a stade patroner. Schweiziska trupper bildade espalier på båda sidor och de 45,000 frans-i män, som vid Verrieres öfvergingo gränsen, bortkastade vapen och ammunition i dikenalS vid sidan om vägen. Under tre dagar va-t rade denna sorgliga procession; slutligen lågo der uppstaplade hela berg af gevär, sablar,!h pistoler och patronkök. Öfverallt, der fran-Ån ska trupper bivuskerat, var trädens barkla afgnagd af de utsvultna franska hästarne.n De stackars djuren hade sökt sin föda hvar de kunnat. Till och med ett ofantligt bokträd med den stolta inskriften: Jag harjp stått här sedan 1560., hade blifvit beröfvadio sin bark. Det var dock ej endast träd och kanonhjul, som hästarne gnagit på; de hadev tillika uppätit hvarandras manar och svansar, ochmånga hundzade djur hade störtat pål, vägen. Pt per skädespel erbjöd detist långa tåget af sårade, I alla vagnar suttolje eller lågo bleka, utsvultna soldater, som medjh förtviflan i blicken bådo om mat, dryck och varma kläder. Till Pontarlier kom ett tågla med 400 sjuka och sårade från Bourbakisd arme. De bönföllo hos invånarne om en bit!m bröd, en droppa vin och ett par strumpor!eg: Da tragion emntsiga varalsorna ntetränktn I St