ligt. Brown bar alltid på ett obehagligt sätt förvirrat mig, var ban nära att säga, men teg i det en sjuklig blekhet spred sig öfver bans dr:g. Med blicken riktad emot eiden satt han som sförnt, huivodet lutadt i handen och tycktes drömma. Jag ser att ni hyser ett obehagligt tvifvel, ir Bede Grestorex, anmärkte polismannen, hvars uppmärksamma aktgifvarde på minsta tecken aldrig förnekade sig. Ni skulle no vara färdig att säga att det var Pitman som begick dådet i Helstonleigh? Huru har ni fått reda på allt dettza em honom ?, frågade Bede Greatorex i stället att svara på frågan. Ah, det var ep ren tilföllighet, det måste jag medgifva. Jag hade några göromål för en person i Birmingham, en mr Foster och i ea packe handlingar som han lemnade mig till genomseende, fann jag ett bref från George Winer dsteradt från er byrå sistlidne sommar. Det var en eådan der besynnerlig slump som sällan inträffar, ty mr Foster bade ingen aning om att brefvet låg bland dessa Be utan trodde at ban förstört det. Biljetten innehöll endast några få rader af ingen vigt, men bevisade i alla fall ett mr Brown och George Winter var samma person, hvarigenora jag äfven lyckades uppspåra hans identitet med Godfrey Pitman. Johnson komp. skola anklaga honom, förmodar jag? snmärkte Bede med samma drömmande uppsyn. (Forts.) Barnums museum. Enligt en amerikansk tidning låter Barnum, den bekante kuriositetssamlaren, genom sina agenter i Frankrike och Tyskland uppköpa en stor mängd slagfält-reliqvier,, för att derigenom åt sitt museum gifva ny dragningskraft. Bland redan inköpta föremål är den kalesch, i hvilken Napoleon äkte till Sedan.