Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 1

för en lumpen summa — föga öfver hundra pund — som de vågat allt Tiden gick utan att någondera hördes af; måhända var mr Johnson, då hans första förbittripg hunnit lägga sig, villig att öfverse med Samuel Teague för hans onkels skull och lät elterspaningarne: upphöra. Emellertid befinner sig on Samuel Tsague som affärsman i NewYork och det går honom väl.n Och den andre — Winater ? 4 Ah, det är just honom jag nu kommer till, återtog Butterby betydelsefullt. . Det vill synas som om Winter aldrig hade försökt att foija efter dem andre. I för. äkräckelsen öfver den gamle Teagues död och utan hopp att som sakerna då stodo kunna få förklara sig för Johnson, antog ban ett falskt namn, lade sig till löst hår och skägg samt smög i tysthet sin väg med bantåget en söndagseftermiddag medförande några få klädespersedlar i en blå nattsäck. Det var till Helstonleigh han begaf sig och der kallsde han sig Godfrey Pitman. Bede Greatorex rykte till. Anda tills nu hade han varit en uppmärksam, men. fullkomligt lugn åbörare, som om berättelsen icke egentligen avgått honom. Ja, sir, Godfrey Pitman. Samma person som bodde hos mrs Jones vid tiden tör mr Oilliveras död, och som i Helstonleigh omgafs med så mycken hemlighetefullhet. samt nära nog misstänktes att hafva begått mordet. Denne Godtrey Pitman, sir, eller George Winter, hvilketdera ni behagar kalla honom, är er förste skrifvåre mr Brown! Nej!, utbrast Bede Greatorex. Jag säger jo, sir. Det är samme man. Bede Greatorex stirrade nästan vildt framför sig och tycktes begrunda nägot som stod i sammanhavg med denna uppläckt. Brown har alltid... Han hejdade sig plöts