Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 1

i främmande land tycks mig Roland Yorke vara den mest okonstlade unge man jag sett och oerfaren som ett barn i fråga om verldens dåliga vanor. Han är en af dessa enkla, godmodiga varelser som aldrig kunna göra något ondtn, tillade Butterby, men visst är han något oförsynt. Hvad han kunnat blifva om han ej blifvit qväst af motgången, vill jag ej afgöra. Nu hafva vi emellertid gått förbi bade Hurst, Jenner och Yorke — återstår endast mr Browno. Det är just för hans skull jag aphållit om äran af ett samtal med er. ede såg frågande på mr Batterby. Ni sade mig att oi ej hyste någon misstanka emot mr Brown, ej heller gjorde jag det. Han hade varit bos er några år och hans trohet och ärlighet voro tilltyllest beprövade. Jag hade endast ett skäl att vara tveksam och detta var att jag ej kunde få reda å mr Brown före de sista tre eller fyra åren, det säg nästan ut som han då först blifvit syolig på lifvets skådeplats. Om ni tillåter, sir, så vilja vi likväl lemna mr Brown för en stund och sysselsätta os; med andra personer. Mr Butterby höll upp som om han ämnat invänta ett svar, men då Bede ej yttrade något, endast tycktes nyfiken, fortior polismannen. Det fanns i Birmingham en gammal firma under namn af Johnson Teague. Egentligen köpmän, men tillika vexelmäklare, aktade och ansedda män. Johnson, hvilken efterträdt sin far, var en man under fyrtio års ålder, Teague var gammal. Den sednare hade aldrig varit gift, men hade en brorson Samuel Teague som var på deras kontor, han hade uppfostrat honom och höll honom kär som sin ögonsten. Samuel Teague tycktes vara en vacker och hygglig ung man,