Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 1

pår — bans företag än vi na hafva det och slutr: atet är att jag hade rätt och ni orätt. tan hade ej det ringaste att skaffa med denna sak och ni kan fallkomligt htaj på då jag säger er detta, mr Bede Greatorex. En kort tystnad uppstod. Bede stödde venstra armbågen emot bordet, hans hand, nu utan handske, skuggade ansigtet liksow! han varit fördjupad i tankar och en juvelsring på hans lillfinger gnistrade i gasskenet. Denna ring var en gåfva af hans moder så heones dödsbädd, då hon uttryckte sin önskan att han måtte bära den till minne af henne. — Bede ansåg för en helig pligt att lyda, ehuru få personer så mycket som han afskydde att bära javeler. Hans ögon voro fästade på elden, mr Batterby betraktade honom. Nåväl, mr Greatorex, sedan Hurst blifvit satt utom all fråga riktade jag min upp-; märksamhet på de andra. Jenuer kunde e blifva misstänkt och jag kände mig mora-! liskt öfvertygad att oaktadt hans oförskämdhet emot mig var det denna gång ej mr: Roland Yorke. I alla fall granskade jag deras förhållanden och fann att det ej var någondera at dem. Hvad menade ni med denna gång, ifråga om mr Yorke? inföll Bede som fästat sig vid dessa ord ehuru de måhända blifvit yttrade af misstag. Butterby hostade. Hsn var ej i grunden någon elak -menniska och hade ej för alsigt att nedsätta Roland. Åh, mr Bede Greatorex, ni vet att han förde ett äfventyrligt lif derute i Port Natal och kan väl inte alltid hafva varit så sansad och stilla som om han varit hemma jemnt och hållit mamma i kjorteln. Naturligtvis, men oaktadt hans irrfärde