;nämnde tid genombröts dock isen af norska ånga ren Thor, med någon bjelp af fiskare, på utgåen Ide från Göteborg till Bergen. Icke mindre än ! jängare hafva härstädes, vid den i inre hamner i liggande fasta isen, lossat sina laster, bestående af omkring 7000 tunnor sill, och en ganska liflig an blick erbjöd det af hundradetals hästar och forbönder öfvertäckta isfältet, hvarifrån foror af 60, 100 till 150 slädar på en gång afgingo till Göteborg. Ingen gång har dock isen här varit fastare än att en ångbåt om 20 å 30 hästkrafter kunnat, om den derstädes varit stationerad, hålla en segelbar ränna öppen. De första dagarne af Januari kunde man från öarne häromkring räkna öfver bundrade fartyg som sökte hamn och äfven af Hönö lotsar besöktes, men som i följd af den rådande labra ostliga vinden efter fåfänga försök måste styra norrut. . Den stränga vintern har 1 år särdeles menligt iuverkat på fisket och mycken nöd råder i följd häraf bland den fattigare befolkningen. Detta förefaller också naturligt, då man betänker att det eljest så vinstgifvande sillfisket i Kalfsund och trakten deromkring i följd af den tidiga isläggningen alldeles afstannade, och då stundom förtjensten af detta fiske uppgått till 8å 12,000 rdr på hvarje vad, hvaraf 7 stycken finnas, med 20 man anställda vid hvarje, så befinna sig först dessa 140 menniskor, och sedan alla, hvilka transportera och försälja denna eftersökta sillsort, totalt utan arbetsförtjenst. Kölden och brist på bränsle har varit det svåraste att för de fattige bekämpa, och är det ett nöje omnämna, att mycken nöd afnjelpts derigenom att hrr C. Uggla Comp. och E. P. Liedquist i Göteborg låtit utdela större partier stenkol bland de fattigaste och mest behöfvande af skärgårdsbefolkningen. De inre isarne äro ännu körbara, men Fotösunds hamn fullkomligt isfri. — —