Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Onsdagens sammantride. Första kammaren. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr Ekman visade att den hastiga prisstegrir gen af silfver i förliden Juli månad varit af e mycket öfvergående natur och att denna meta redan i Augusti månad åter sjunkit så att de till och med stod under det vanliga värdet. N vore dess pris åter det vanliga, omkring 60 pence, eller 7: 10. Att hålla priset för högt skull medföra att bankofullmäktige finge nedsätta de och tal. hade derföre intet skäl att frångå reser vanternas förslag. Den anmärkta omständigheter att guldmyntet icke passade tillsammans med vå nuvarände myntfot vore visserligen en ledsam om ständighet och motverkade dess spridning, mej tal. hoppades, att dess beqvämlighet och öfrig oda egenskaper skulle göra sig gällande så at det blefve spridt. Frih. von Schwerin. Emedan frågan står sammanhang med önskvärdheten af att få mer: klingande mynt spridt i landet bade tal. slutit sij till reservanterna. — Att i sådant mynt erhålla er säkrare grundval för penningcirkulationen vore så vigtigt, att tal. måste erkänna det för en lycklig tanke att bestämma skilnaden emellan inoch ut vexlingspriset på caroliner så ringa söm till Z öre, då olägenheterna af guldets fluktuationer deri genom motverkas. En talare hade kallat förhopp niogen att erhålla ett internationelt mynt för er illusion, men det vore då en illusion som tal. de lade. För tjägu år sedan påstod man äfven ati ett gemensamt mynt inom tyska konfederationer var en illusion, och likväl fiones nu ett sådant och har haft ett högst välgörande inflytande på sam färdseln derstädes. Tal. ville för öfrigt vitsorda bankofullmäktiges skicklighet och omsorg i utförrandet af sin uppgift. Frib. Nordenfalk påpekade mot det under diskussionen fällda yttrandet, att bankofullmäktige borde ha en bestämdare instruktion, att en sådan naturligtvis aldrig kunde blifva tillräckligt omfattande, för att det icke skulle vara nödvändigt att fullmäktige hade en egen mening. Hvad beträffade att bankofullmäktige förliden Juli månad icke begagnat sig af rättigheten att införskrifva det då billigt stående guldet i stället för det dyra silfret på den grund att i banken redan funnits 143,000 caroliner i guld och att således i fall guld införskrifvits man erhållit proportionsvis för litet silfver, så erinrade tal. om att äfven i fall guld införskrifvits, den förut bestämda proportionen af en tiondedel guld mot niotiondelar silfver icke mycket skulle öfverskridits. Tal. delade reservanternas åsigt. Hr Weern meddelade att orsaken, hvarför icke carolinerna blifvit mottagna i statens uppbörd, låge deruti att frågan härom blifvit remitterad till statskontoret, som påpekat de svårigheter, hvilka skulle. komma att möta till följd af det fluktuerande et på carolinerna. Man biefve tvungen tt ettdera stipulera en viss tid, till hvilken caroinerna skulle mottagas till visst pris eller också bestämma att detta pris skulle vara gällande tills vidare. Vidare komme prisskilnaden. Iafseende på denna uppstode den frågan, huru länge caroliken skulle mottagas till det eller det invexlingspriset. Derigenom kunde hända att förlust upptode sålunda att carolinen blifvit mottagen till nindre värde och återlemnad till kronan till hösre. Detta hindrade att vidtaga reformen. Dessitom skulle regeringen genom denna reform ha it carolinen lemnat en sanktion, hvilken, så länge let ifrågavarande myntets värde icke är tillräckigt stabelt, skulle motverkat reformen, enär peroner kunna med skäl komma och säga: Vi ha å god tro mottagit edert mynt, och nu förlora vi lerpå. Emellertid ör det at högsta vigt att näsot vidtages för införandet af den stora myntreormen. Redan långt innan fråga blef om något nternationelt mynt höjdes bittra klagomål emot år silfvermyntfot, och frågan om förhållandet melan guld och silfver är således oberoende af fråan om ett internationelt mynt. Till följd af de tora guldupptäckterna har pu guldets värde blifit mycket fast, så att man med allt skäl kan taga betraktande de stora fördelar som detsam:na geom en lättare transport och en billigare myntning 1. m. erbjuder. Sverige, hvars folk, euvad man må äga, dock är en bland de mest bildade nationer, orde deltaga i det arbete som pu pågår öfver ela verlden för införande af en myntenhet, och et borde allra minst förbise sina egna fördelar. ina förnämsta bandelsförbindelser eger det nemgen med folk som ba guldmyntfot, och kostnaerna för att förvandla e ponninguppgörelser som ed dessa länder förekomma äro till följd af yntets förvandling från silfver till guld högst bevFör att närma sig målet bör priset på t guldmynt sättas så nära guldots verkliga som vöjligt. Tal. ville icke att banken skulle göra ågra uppoffringar på skilnaden emellan inoch tvexlingspriserna, men önskade den välvilja för sken al bankofullmäktige, att de icke heller skule eA an på att göra nämnde skilnad så stor att ? på densamma skulle göra vinst. De borae rätta riset efter hvad carolinerna verkligen kosta banen. Enligt mycket sakkunnige möns utsago är ostnaden för guldet blott 2 öre Å carolinen; men vad beträffar guldets dyrhet, ville tal. bestrida, t några påståenden derom bevisade Dågot förrän an visste hvad silfret verkligen kostade. Detta ir ännu icke blifvit ådagalagdt. Tal. ville icke sta sig vid om skilnaden i inoch utvexlingsisen vore något öre större eller mindre, men önade blow att denna skilnad måtte bestämmas så, t carolinen erhölle tillräcklig spridning för att n stora allmänheten skulle kunna göra bekantap med densamma. Att vinna detta ändamål är ifvudsaken. Hr Wallenberg erinrade i afseende på det pris, m borda carolinerna åsättas, att det hellre borde ra Dågot högre än deras värde, än fullkomligt (a med detsamma. Det sämre myntet, d. v. s. t som har högre präglingsän metalliskt värde, tränger alltid det bättre. Söker man att göra rolinerna alltför goda, så skola de så snart gults prisa aldrig så litet växer, vara liksom bortåstå ur marknaden. Hvad beträffade, att det ulle vara svårt att vänja arbetarne vid begaginde af guld, anmärkte tal., att erfarenheten besade motsatsen, och framdrog ett exempel på ru lätt arbetaren vänjer sig vid nya myntsorter. al. ogillade vidare det förhållandet, att riksbann endast tänker på sitt eget ändamål. Frih. af Ugglas yrkade på att åtgärder måtte dtagas för att göra carolinerna spridda, och att an El skulle vänta med att påbjuda deras e:motgande i bankens kassor tills deras värde blifvit adgadt. emedan dotta on; kunda ola fx om OMVIG