Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 1

emottaga några befallningar. Då Bede ög nade igenom de få raderna spred sig en dju rodnad, genaxt efterföljd af en sjuklig blek het öfver hans ansigte och han rynkad missnöjd ögonbrynen. Mr Brown märkt dessa tecken af vrede eller sinnesrörelse oc undrade hvilken nyhet kunde vara orsake dertill; Han fick likväl ej tillfälle att gör några vidare iakttagelser, ty Bede gick me brefvet i hand in i sitt rum och tillelö dörren: Brefvet gjorde Bede Greatorex både för argad och bekymrad. Hvarföre skulle denn Batterby ständigt störa hanslugn? Hvarför hade han återvändt till London? — Ha hade rest hem till Helstonleigh på sommare och Bede hade aldrig hört att han återkom mit derifrån.. Skulle han sjelf knappt hafv hunnit hem från sin tur på kontinenten, för än. denne besvärlige polisman åter skull korsa hans väg. I första ögonblickets harn satte Bede sig vid sitt skrifbord och börjad skrifva ett svar, innehållande -att han ick kunde .bevilja mr Buttorbe det begärda mötet Pennan hejdades likväl innan brefvet va halffärdigt. Sjeltbevarelseinstinkten är ej känsla som aldrig förnekar sig. Skulle denn man i sin envishet meddela sina nyheter til mr Greatorex, om han vägrades det begärd: mötet? Bede var lika oskyldig till vexeln försvinnande som mr Batterby sjelf och fall komligt okunnig om hvem den brottslige var han hade sjelf ersatt de stulna penningarne men icke förthy funnos vigtiga skäl för han önskan att ingenting rörande denna affä skulle komma till hans fars kunskap; Han steg-upp och gick af och an någr ögonblick, försjunken i djupa tankar, stan nade vid fönstret och läste ånyo igenom bil: jetten. Ja, jag vill se honom, det blir säk rast, afgjorde han med bestämdhet.