Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 1

stod just försjunken. i åskådandet af er ostronbutik, hvars läckerheter vattnades honom i munnen då tornuret slog nio. Sprit tande till vid första slaget tog Roland bäftigt ett steg framåt och stötte derigenom ofrivilligt ihop med en apnan vandrare. Gents lemanaep, västan lika högväxt som han sjelf tycktes likväl så fördjupad i sina egna tankar att han knappt gaf akt derpå. Har gjorda endast en åtbörd med den af en ljus handske omslutna handen, liksom för att undvika sammanstötningen och fortsatte sin väg utan att se upp, eller yttra något. Hvad i all verlden gick det åt honom? han såg ut som om han sett ett-spökeb tänkte Roland och stirrade. efter vandrarer i:hvilken han hade igenkänt mr Bede Grea: torex. Det var likväl ingen tid nu för gissningar klockans sista slag hade knappt förklingat förrän Roland: redan var utanför: hotellets port. Utan krus som vanligt, kom han hufvudstupa in och så godt som midt i famnen på en uppassare. Jag önskar träffa mrArthur Channing Hvilket rum är hans?. Mr Channing är utgången, sir. Utgången ? Ja, gir, för en stund sedan. Han hade inga bref som behöfde besvaras, och gick derföre hem till mig, tänkte Roland, och gick lika hastigt som han kommit, Ett sådant pundbufvud jag varit, som gått här och traskat på gatorna. På alla möjliga genvägar hastade har hem, svettig och andfådd grep han:om klocksträngen med ena handen och portklappen med den andra, och satte båda ursinnigt i rörelse ända tills porten öppnades. Mr Öllivera öppnade ett fönster och stack förskräckt ut hufvödet, mrs Jongs, miss Rye och pigan