Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 2

Se e 8 Om partiernas ställning i nationalförsamlingen skrifver en korrespondent från Bor-n deaux till Neue Freie Presse den 18: Afle största vigt vore väl att i närvarande ögonls blick noga veta, hvilken de särskilta politi-jt ska partiernas styrka är; men till och med j( de erfarnaste kännare af vår parlamentariska ie historia, till hvilka jag vändt mig för attb erhålla u plysning, kunna ej finna sig tilljd rätta i den massa nya namn, som denna ln gång dykt upp. De summariska notiser, som hk Jag dels af dem erhållit, dels sjelf samman-le stält, ha gifvit mig följande approximativa o resultat, som jag dock endast med förbehållÅå af ett sedermera följande beriktigande kan jkb meddela. Afgjorda republikaner af gammal jun datum, men af olika färgnyanser fianas i nationalförsamlingen 150, kierikala och libe-f rala legitimister 100, orleanister 100. Deld öfriga 400 ha ingen klart uttalad mening;f de kalla sig patrioter och bilda den egent-lv liga majoriteten, på hvilken Thiers har att i stödja sig. Om denna skara redan samlat jl sig i en mer eller mindre sluten grupp, ty li om ett egentligt parti kan väl ej här vara!ll frågan, har, man härför endast atttacka Thiers 1 outtröttliga verksamhet. Af sig sjelf ochs utan att mottaga en kraftig påstötning ut-le ifrån hade de väl ej varit i stånd att vinnajs sammanhållning och den i deras numeriska c styrka liggande auktoritet. Och likväl ärli det de som äro kallade att i sista instansen ls afgöra Frankrikes öde. f De äldre debatterna i församlingen ha ge-lt nom de senast hopade stora händelserna för-s lorat mycket af sitt intresse. Vi återgifva ln, dock härnedan en resumö af förhandlingarne 1 i den märkliga sessionen den 19,emedan den 1 kompletterar hvad vi förut derom meddelat. : Germain inlemnade ett lagförslag att åt! krigsministern anslå en summa af 100 mill. : francs för att betäcka bristen och till de lö-; pande utgifterna. Det var på tiden, säde li an, att åter stärka Frankrikes kredit, och !: detta kunde endast ske, om man förhindral de, att hädanefter skattkammarobligationer : utfärdades annat än på grund af lag. —I. Picard protesterade mot, att Frankrikes kreli dit skulle ha blifvit rubbad under national: Å i försvarsregeringen (han var finannsminister i denna); de nuvarande svårigheterna voro af öfvergående beskaffenhet. Sedan han tillagt, att han för öfrigt icke satte sig emot förslaget, beslöt församlingen, att det skulle beviljas såsom extraordinarie anslag. — Milliere, f. d. medarbetare i tidningen Marseillaise, anmälde en interpellation i anledniög deraf, ätt flere personer den 31 sistl. Okt. (de röda jorde då ett misslyckadt försök att störta den provisoriska regeringen) hade blifvit häktade i Paris på ett godtyckligt och olagligt! sätt. — Barihelemy-Saint-Hilaire inlemnade ett af honom, Pouyer-Qvartier, Daru och Mallevilles underteckriadt förslag, som gick ut på, att församlingen skulle välja en kommission af 45 medlemmar för att undersöka Frankrikes ställning för närvande isynnerhet i afseende på arinns och flottäns styrka, finänserna, jernbanorna, kanalerna, telegraferna m. m. Detta förslag antogs. — Jules Favre! tillkännagaf, att regeringen ansåg nödvändigt! i närvarande ögonblick att åstadkomma en Isamverkan mellan den exekutiva makten och i. parlamentet, och han föreslög att en kom-: mission af 15 medlemmar genast skulle väljas, hvilken skulle åtfölja de befullmäktigade till Paris och öafbrutet stå i förbindelse med dem. Kommissionen skulle ega fullständig Tkänbedom om underhandlingarne och afgifva tsitt utlåtande om dem till församlingen. — Floquet ansåg det strida mot arbetsordningen latt antaga förslaget omedelbart, såsom församlingen hade uttalat sig för; man borde hänvisa det till byråerna. — Jules Favre förbisåg icke betydelsen af formerna, men ltiden var mycket dyrbar. Thiers och han borde egentligen redan ha lemnat Bordeaux. Han uppmanade derföre församlingen enträget att antaga förslaget. I Sedan presidenten bade förklarat, att ett sådant förfarande icke strede mot arbetsoxdningen, begåfvo sig de deputerade till byråernå för att välja medlemmar äf Kömmissionen. Derefter yttrade Gambetta: Jag tror, att jag blott uppträder såsom tolk för landets pinsamma oro: och ångest, då jag frågar kommissarierna, huru de-uppfatta sin ställning. Skola de blott öfvervara -uuderhandlingarnes gång, eller skall deras fullmakt efter band utsträckas derhän, att de binda församlingens beslut? Hvar och en måste inse nyttan af att få klarhet i denna såk. Hvilken ställning skola kommissarierna intaga inför Europa och församlingen? Skola de taga del i underhandlingarne? (Nej, nej.) Det gläder mig i DE grad att höra detta, men jag önskar dock att få veta, hvilken betydelse man kan tillägga detta nej, hvarmed man afbry-! ter mig. Skall nationens suveränitet bevaras?, — Jules Simon. Hr Thiers har uttryckligen gjort det i sitt manifest.o — Gambetta: Hvilken fullmakt kommissionen än skall ega, är det nödvändigt, att förearmlingen har saken fullkomligt klar. Hon måste veta, om nationens suveränitet och nationalförsamlingens kontroll upprätthållas. — Jules Simon. Regeringen ikläder gig ensem ansvaret för underhandlingarne, och detta helt och hållet. Kommissarierna kunna icke göra ringaste intråvg i församlingens suveränitet, som fullkomligt skall utöfvas, när regeringen för henne framlägger ett försleg till besfut.) Kommissionen är blott en delegation, hvars uppgift består i att åstadkomma en lättare förbindelse mellan församlingen i Bordesux och underhandlarne i Versailles. — Gambetta: Med denna förklaring är jag nöjd. Det är således nu en afgjord sak, att regeringen ensam bär ansvaret, att kommissionen blött är en möllanlänk mellan underhandlarne och församlingen, och att representationen har det slutliga afgörandet isin hand. . Justitieministern Dufaure anmärkte, att han ej noggrannt kände de händelser, om hvilka Milliere hade interpellerat, då hån blött hade varit minister några timmar. För ögonblicket visste han blott, att u ploppet den 31 Okt. var den förnämsta orsaken dertill, att ett vapenstillestånd då icke blef af. Han skulle längre fram afgifvå ett fullständigare svar. ! Å l i Detta plenmm var det sista, som försam-! E j t ( l lingen höll, innan hon skulle skrida till diskuszsion öfver fredsvilkoren. Thiers har blifvit vald till medlem af rationalförsamlingen i några och tjugu derartement och fick mer än två millioner röster.