i uppehålla oss vid att han, alldeles i strid mot verkliga förhållandet, påstår att vi obeiogadt gjort oss till målsmän för regerinsens armåförslag och att vi öfverhopa med le rysligaste beskyllningar alla, som icke tro att fäderneslandets väl beror på framgången af detta förslag. N. Dagbladets redaktion har i likhet med några andra landsortsredaktioner synbarligen icke läst hvad vi i ämnet skrifvit, utan helt beskedligt trott på de osanningar, som Dagens Nyheter utsprider om våra uppsatser, och de rent af uppdiktade uttryck, som nämnde blad tillägger oss. Vi iro emellertid så vana vid dylikt, att sådant icke förundrar oss eller sätter oss i misshumör. Vi fästa oss i stället företrädesvis vid det sätt, hvarpå N. Dagbladet uttalar sin, efter hvad det vill synas, ganska uppriktiga förvåning och häpnad deröfver, att vi i en artikel påpekat, att vårt land har många friheter och förmåner, som det väl kan löna mödan att mot en främmande förtryckare försvara och som det skulle vara hårdt att förlora. Nord. Dagbladet kallar detta blåa dunster, och yttrar: Beträffande de välsignade saker, som A. B. låter Sverige ega och till följe deraf visa oss hvad mycket stort och godt vi hafva att försvara, har säkert litet hvar reda på att vi, möjligen med undantag af Ryssland, stå i sista ledet af de europeiska mnationerna. Mången skall kanske harmas öfver denna underliga art af patriotism, som går ut på att sanningslöst sätta ned sitt eget folk; andra skola skratta åt den tvärsäkerhet, hvarmed detta tokeri produceras; vi tro dock, att man har skäl att känna bedröfvelse deröfver, att den nationella bildning, som folkhögskolorna äro afsedda att utbreda, ännu icke erhållit en större utsträckning och att det kan finnas personer i vårt land, som ehuru de bjerpliet kunna skrifva modermålet, ega så ytterligt ringa insigt i afseende på vår natiens lif och förhållanden. Vi önska af hjertat, att den förmodligen mycket unga och oerfarnå person, som nedskrifvit och fått till trycket befordrad den strof, som vi här ofvan citerat, måtte blii tillfälle att se sig litet om i verlden och lära känna huru förhållandena gestalta sig i andra länder inom vår verldsdel. Han skulle då utan tvifvel vid sin återkomst till fäderneslandet finna, att ingenstädes i Europa in praxi råder större frihet än här — ett omdöme, som vi äfven hört fällas af politiska flyktingar, som vistats här någon tid, till och med gådana, hvilka i sina resp. hemländer hört till de mest extrema fraktioner. Ja, detta är en fast och ovedersäglig sanning, att vi ha mycken frihet, som -kan förloras och som bör försvaras. Härmed är ållsicke sagdt, att det icke finnes många inskränkningar, som böra undanrödjas, många lagstadganden, som stå i strid med allmän praxis eller med rättsmedvetandet och som derföre böra afskaffas, många reformer, som böra genomföras. Hvar och en.som tror på framåtskridandets andliga naturlag, bör efter måttet af sina krafter medverka till utveckliogen; men denna befrämjar man i sanning icke derigenom att man målar de fosterländska förhålländena svart i svart och undergräfver fosterlandskänslan. År det blott idealstaten, som bör försvaras, hvarest der alla reformer en gång för alla vore undergjorda och der ingen anledning til missnöje förefuones, då är det icke lönt at! något af de samhällen, som finnas på jorden tänker på att försvara sig och häfda sin rät! att lefva ett sjelfständigt lif.