Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 1

ty årthor hade endast tillskrifvic Roland, men han var dess mer välkommen. Harmish och hans hustru räknade på att få b-hölla Arthur som gäst i deras hem, men han förklarade att jue på förhand beställt rum emedan det blifvit aftaidt med Charles att han skulle möta honom der vid sin ankomst till London. I första glädjen öfver återseendet tycktes Hamish vara densamma som förr, hans uppsyn strålade, hans hela väsen uttryckte glädje. Något senare, då den första angenäma öfverraskningen hunnit lägga fig, såg likäl Arthur med bestörtniog hvilken förändring inträffat. Likasom för att hämnas på den föregående sinnesrörelsen ble? törändringen i Hamishs utseende mera märkbar äs vås0nsin. Den afmagrade gestalten, den dämpade rösten, den feberaktiga rodnaden på bangs kind — allt var plågsamt att se och höra. Besöket blef ej långt. Arthur skulle göra några uppköp och väntade dessutom bref som skulle besvaras. Han lofvade att äta middag hos sin bror dagen derpå och att gifva dem så mycket som möjligt af sin tid, under det han vistades i London, hvilket torde blifva omkring fjorton dagar. ifall Charley var nog frisk för att dröja i Paris. Så nog får du tillräckligt af mig Hamish, söt han, i det han tryckte brodrers hand til! afsked, Roland, ban är grufligt förändrad,, voro Arthurs första ord då de kommit ut tilisarmans. Jo, jag sade ju så? svarade Roland. Det är just detsamma som jag sumärkt. Arthur gick vidare utan at yttra hvad han tänkte. Han gjorde nåra smärre popköp, nödvändiga genom uteblifvandet at hans kappsäck, och klockan slog åtta jus: som de stannade utanför porten till det hotell vid Norfolk street der han ägnade bo. (Forte)