Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 1

Arthurs milda, allvarliga ögon blickade emot honom med trofast tillgifvenhet. Du har dig sjelf Roland, min käre, gamle vän, du vet nog att jag sätter mest värde derpå. Hvad kassan beträffar så har jag nog för oss båda om jag också skulle dröja här en månad. Det är i alla fall förödmjukande, Arthur. Gumman Jenking har två sovereignsi förvar åt mig, men dem hade jag alldeles glömt då jag. gick ut. Akdonet stannade och Roland skyndade upp till mrs Yorke för att sflemna korgen. Mrs Yorke satt med det yngsta barnet i sitt knä, de båda andrä sutto få mattan. Roland kunde knappt se dem i det skumma ruminet. Här äro drutvor från lady Augusta, ropade han. Arihur säger att hon skickat dem till Gerald, men jag tycker att ni gerna kan ge dem åt de der stå pullorna, mrs Yorke, men hvad står på? Det var så tråkigt, snyftade mrs Yorke, Gerald är borta nästan jemt, just i qväll hade han främmande hemma hos sig. Då är jag så mycket mera belåten att jag lemnade drufvorna här., sade Roland. Gerald gör verkligen mycket orätt i att lemna er så här allena, mrs Yorke, jag ville bli hängd om jag skulle bära mig så åt emot min hustru ifall jag hade någon. Muntra upp er i alla fall, det blir väl bättre, tänk om ni visste huru, det gick emot för mig i Port Natal. Hör ri, småttingar, bed nu er mamma att gifva er drufvor! Jag törs visst inte röra vid korgen om den också skulle få stå der tills drufvorna blefvo ruttna, voro de sista framanyftade ord sou Roland hörde, i det han ilade utför trapporna. Hos Hamish var deras ankomst oväntad;