Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 1

blygsel. Jag har dock aldrig sagt ett ord till honom om dem, men när jag blir rik en gång så skall jag stämma tidningarne för deras orättvisa. Vi kunna ej förstå det, der hemmax, sade Arthor. När William Yorke kom hem ifrån din onkels begrafving, mötte jag honom vid stationen. Han hade the Svarler med sig och sade mig innan han lät mig se den, att den innehöll ett högst skymfligt angrepp både mot Harrish sjelt och hans bok. Åsidosättande slla andra känslor då jag läste artikeln, var min förvåning gränslös. Roland gaf tillkänna sina känslor med ati stampa 8å hårdt att det varlycka att vagnsbottnen höll. Om jag visste hvem som skrifvit det, skulle jag minsann ge honom en duf ning. Efter denna kritik följde flera, alla isam: ma stil och så bittra som möjligt. De giftiga odjuren! inföll Roland. Hvad jag särskildt lade märke till ocI som föreföll mig besynnerligt,, fortfor Arthur var att just samma tidskrifter som. på et så öfverdrifvet sätt berömde Geralds bok lika ötverdrifvet uttalade sin förkastelsedon öfver Hamishs arbete. Det tycks mig son om det varit någon komplott att upphöja der ere och störta den andre, men huru publi ken sålunda kan låta missleda sig utan at protestera deremot förefaller mig obegripligt. Just detsamma sade mr Greatorex! yttrade Roland. Han hade läst alltsamman och sads att det var synd och skam, att de var en humbuog alltihop och att han gerne skulle velst vara bakom kulisserna för at tillfredsställa sin nyfikeohet. Hvsd tror dt han sade mera, Arthur ? Jag kan ej veta det. Att både tidnvingarove och böckerna er gåvg skulle få sin lön efter förtjenst. De