Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 1

komma ram med mitt gamla felsteg dåjag var hos Galloway. När vi sist träffades — jag hade gått in för att helsa på Winny — skynifade han mig åter för denna sak och framkastade äfven vinkar om att jag lagt mig till peogar i somras hos Bede Greatorex. Hade jag vetat att Gerald var hemma så hade jag ej gått in. Har du läst hans bok? Ja-sc, svarade Arthur dröjande. Har du gjort det ? Nej, ty jag kunde inte., erkände Roland uppriktigt. Jag läste närapå igenom första delen, men det var en gruflig möda, jag visste inte: alls hvar jag var hemma. Nog vet jag att jag inte är så lärd som jag borde vara och ej förstår mig på att bedöma rådant der, men jag tycker att boken var bara skräp, ja riktigt dålig till och med. Hvad tjenar de till att skrifva böcker som folk inte står ut med att läsa.n Läste du recensionerna öfver den? Åkh bevars! dem har jag haft nog af. Hade de Värit påfågelsijädrar sä hade väl Gerald suckit dem i sin mössa och han gjorde väl något ditåt. Jag vill säga dig hvems bok jag läst, med både glädje och tårar — och det är den som Hamish skrifvit. En glädjeblixt flammade tili Arthurs ärliga grå ögon. Då jag läste denna bok kände jag mig tacksam för att den blifvit skrifven, sade han med låg röst. Jag skulle hafva käot det samma om författaren varit er främling för mig. Ja, i sanning, jag menade jast något dylikt och jag önskar hela verlden fioge läss dep. utbrast Roland med liflighet. Har da sett kritiken ? Rolnds förtjusning vexlade plötsligt till nedslagenher. Vet du, Arthur, stt när jag val hos Hamich och kom stt tänka på de de nedrigi tidningsartiklarne så rodnads jag al