Några ord om herr Mankells motion med. förslag till fästningsraserande och fästningsbyggande; Anni för tio år tillbaka, då fråga uppstod om någon fästningsbyggnad i och. för värt försvar fästades uppmärksamheten nästån ute-. slutande på Ryssland såsom den ende fiende, mot hvilken vi behöfde värna vårt land och vår frihet, Med Danmark stodo vi i de vänskapligaste förhållanden: Af Frankrike och Eogländ hade .vi intet att fruktå,; emedan viicke egde några politiska eller ekonomiska intressen, som stredo emot dessa länders, emedan riktningen i hela vår samhällsutveckling var enabanda med riktningen i deras, samt slutligen emedan en skyddstraktst nyligen blifvit med dem afsluten. 2 Preusseh egde änvt ej då någän sjömakti, med hvilken det kundetill våra kuster öfverföra och skydda gina härar. Deremot egde Rysslånd en sådan sjömakt och dessutom tillgångar på folk och penningar många gånger större än våra egna tillångar derpå. Ryssland var vår gamle arffen e, som fråmöfvat cas våra Östersjölandskap och dess sambhällsutveckling gick icke i samma riktning som vår. Okunnighet och träldom voro makter i Ryssland; hvilka vi fruktade skulle inkräkta på vår upplysning och frihet. : Då för en liten tid sedan frågan om. Sveriges försvar afbandlades var det gåledes naturligt att vår uppmärksamhet helt och hållet öfvervägande skulle fästas på Ryssland och att vi skulle söka ordna vårt försvar hufvodsakligen emot denna makt. Men på den senaste tiden har Sveriges ställning: till sina grannländer Ryssland och: Preussen betydligt förändrat sig. Vi börja inse att det ligger i vår ekonomiska utvecklings intresse att komma i närmare berörivg och lifligare samfärdsel med Ryssland, Deremot har vär motvilja mot Preussen blifvit-mer och -mer väckt och nordepa för: hållanden till detta land mera spända. Hvad Iogjald Illråda för öfver tusen år tillbaka med list och våld gjorde med Sverges skilda riken det har Bismarck gjort med Tysklands, Han par STAR fm till e0 enda statsropp; hvars hufvud är P;eussen. Att Tyskland hade rättmätiga angpråk på rr est är onekligt och så till vida är ur politisk synpunkt intet -att anmärka. Men mycket är att anmärka emot Tysklands lust och försäk att inkräkta på sinå gravsars länder och småningom tilliptetgöra deras nationaliteter. Nn en skandinaviska norden beträffar har et redan tillskansat sig delar af Danmark,