Aftonbladet – 28 februari 1871, sida 1

gå och kysste henne ömt. Ellen lät för ett ögonblick sin arm hvila om hans hals och åter ilade en bäfvande känsla igenom henne att han ej var så frisk som förr. : Hon gick, Hamish tillslöt dörren och sedan han slutat sin toilett stanfiade han vid det öppna fönstret. Verlden bade för honom ett annat utseende än förr, det Var söm om dess solljäs slocknat. Den grymma bittra recensionen hade efterföljts af flora: ommöjligt ännu hätskare, alla voro de emot honom. Hoaru han i tysthet kämpade och led, visste ingen. Han gicksin väg fram, tuppfyllde täligt sina dagliga pligter, och visade alla samma vänliga uppmärksamhet som förr. Kanske anmärkte man att han blitvit mager, att det: soliga legudet hade en skugga af svårmod och att hans röst, ehuru alltid behaglig, hade en dämpad klang, nen detta var Också allt hvad verlden såg. Ellen var der enda som ändade att en skugga Hade fallit öfver hans själ, ehuru ej hellerhon visste i hora hög grad. Hsmish visste det knäppt sjelf. Han kände blott att hån träffats djupare af detta grymma slag än han trodde det vara möjligt att någousin erfara, Då hans blick händelsevis föll på en del af hans bok; erfor han en känsla af obehag. Det föreföll honom som or han satt allt sitt hopp på ett tärningskast och förlorat det, Hans jufva dröm om ära och rykte hade förbleknat och lemnaät honom i Mörker, ja värre än så, ty ur mörkret skymtade förödmjakelse och blygsel. Sjelfva kontrasten mellan förr och nu var tillräcklig att förkrössa honom. Hela hans varelse håde varit genomträngd af hans sträfvande efter. det höga målet, lifvets småaktiga bekymmer hade ej kunnat nå honom inom den verld; der han lefde omgifven Af herrliga och us Törmoppningar. Di stunden nalkades för deras uppfyllande, syntes