Aftonbladet – 28 februari 1871, sida 1

komma sig upp igen, men nu tycks det ändtligen gå bättre. :Han sökte mig i dag och återbetalte mig hälften af sin skuld. Stackars hederlige Martin! han sade att det smwärtat honom obeskrifligt att han ej kunde betala mig då banken gick öfver ända, och ännu mera att jag aldrig yttrade något derom Du har ej kräft hopom för denna fordran? ae Nej. Jag visste att han ej var i stånd att betala mig och derföre lemnade jag hobom i fred. Om vi sjelfva vore i verklig nöd, Ellen, så kunde jag likväl ej varahård emot någon som vore mig skyldig, om jag visste att han ville, men ej kunde betala mig. 4 N Han tog upp en liten sedelbundt ur sin plånbok och log hjertligt. SA Jag är som en-skolgosse att visa mina skatter. Se här, min: älskling, sex sedar på fem pund! Nu:kunna vi hjelpa-mrs Wiony 4 25 nt hö Eilens: blomstrande ansigte fick en högre ärg. Vi kunna tänka på vår utflygt också, Hamish., : sÅh, det är förbi nu, åtminstone för mig. Hurua så?, å Emedan då jag afslog anbudet om tjenstedighet--erhöllmin: närmaste man i stället tillåtelse: dertill... En af de andra är frånvarande för sjuklighet; så jag måste förblifva på min post. SN Gropsrne -i Ellens. kinder försvunno, det hoppfulla-arsigtet mulnade; Han märkte det. -;Jag är ledsen. för. din skull, Ellen, men om du vill fara med. Nelly — Åh, Hamish, huru kan du sätta sådant i frågan, afbröt hou: -Jag önskade det blott för att det. skulle: göra dig godt: att få Kvils, Han drog heone till sig. då hön ämnade