Aftonbladet – 27 februari 1871, sida 3

— Konsert. Sistlidne lördagsafton bereddes allmänheten gecom hr Gustaf Satters s0irö i musikaliska akademien. nöjet att återhöra denne utmärkta artist, hvars synnerlien framstående talang är hos oss tillräckigt känd och erkänd för att enär den uppträder städse till konsertsalen locka en talrik och intresserad publik. Vi hsfva vid flera föregående tillfällen uttalat vår beundran för dr Satters färgrika, eldiga och poetiskt mäktiga föredrag jemte den utomordentliga teknik, som tillåter honom att, ostörd pf de mest invecklade svårigheter, öfverlemna Big åt tolkningen af hjertats intryck och fantasiens förnimmelser. Öm vid ett eller annst tillfälle de skiftande egenskaper, som åt hans konstnärskap förläna så rikhaltigt värde, ej tyckas samverka till fullt klar och harmonisk helhet, kan sådant alltså endast bero på för ögonblicket mindre lycklig stämning, ty så snart dr Satter genomvärmes af sitt ämne, blifvår baös föredrag hänförände och ingenting tyckes honom då omöjligt. Vid nu ifrågavarande tillfälle var det den sköna Ess-dur-sonaten af Schubert, som törst uppenbarade mästaren i hela hans förmåga att slektrisera åbörarne. Bland det värdefulla urval, som bildade hans mångsidiga program, anslogo osa föröfrigt särdeles Raffs menuett simt Benediction et Serment ut Benvenuto Oellinis af Hector Berlioz. Publikens erkänsamma, ofta upprepade bifall, som efter soiråns slut uttalade sig med en storm af appåder, föranledde konsertgifvaren att utöfver programmet gifva en af hans egaa, högstiotagande kompositioner. Hr Carl Bodell; en ang pianist med ganska vacker talang, och som tillsammans med dr Satter spelade duos af Mascheles och Ravina, skördade äfven för itergifvandet af några anslående solonumrer ifligt erkännande. :