Aftonbladet – 27 februari 1871, sida 3

— Dödsfall. I följd ef ett bjertlidande, för hvilket under de tvenne sistförflutna månaderna hjeip förgäfves sökts lics hufvudstadens läkare, afled på sersfimerlasarettet natten till fredagen edjänkten i främmande lefvande språk vid Örebro högre elementerläroverk, filosofie doktorn Erland Herlen. Ner. Alleh. yttrar om den aflidoe: Duglig, saämvetegrann och afhållen som lärare, var Herlån af sina kamrater och närmare bekanta högt värderad som en man af ovanlig karaktersfasthet, rättrådig i ordets strängaste betydelse, pålitiig i vänskap och angenäm i förtroligt umgänge, Under en stundom nägot sträf yta gömdes rika skatter af godt bjerta, af välvilja och tienstvillighet mot hvar man. Herleo, som under de sista åren, trots ökad sjuklighet, med kraft och framgång fullsjort sina åligganden som lärare, var född i Wäse härad i Wermland är 1823, tief student , 1844, filosofie doktor 1851, dupplisant vid Örebro skola 1852 och adjunkt vid samma läroverk 1858. Till hans lärda meriter hör, atom en disputation för lektorat i lefvande språk vid Nyköpings högre elementarläroverk, en engeisk grammatik, utgifven 1869, hvilken fonnit användning vid en stor del af rikets läroverk och af hvilken tredje upplagan: väntas snart utkomma. I lördags afled härstädes en f. d. scenisk artist, som under en lång följd af år var en prydvad för vär teater, fru Anna Sofia Sevelin, född Thunberg, enka efter den bekante, redan för tjugu år sedan aflidoe komikern Sevelin. Fru Sevelin hade hunnit till en älder af nära 81 år. Hon intogs i k. teaterns sångskola redar 1806. Kormästaren Wikström yttrar om benane i en efterlemnad anteckniog, hvilken fiones intagen iF. A. Dahlgreng bok om Siockholrs teatrar, att hov ogde en ovanligt djop altröst, två hela toner djupare än här begagnas., och som måste uppflyttas till vanligt omfång, hvilket med hennes fyiliga och kiangfulla stätnma lyckades utan svårighet. År 1807 sjöng hon koryftens stämma i treagedicn Athalien, med Voglers musik, der kon väckte allmän uppmärksamhet. Sänvglärsren Stieler fortsatte sedermera med röstens uppflyttning till vanlig sopran, hvilket småningom ätven lyckades. Ar 1811 sjöng hon jemte Justine Wässelius i Cerdrillon de begge systrarnes parti med så stort bifall, att hon töljande äret anförtroddes Nattens drottnings perti i Trollflöjten, uten att något deri transponerades. År 1813 blef hon gift och Jå engagerad såsom sångerska vid k. teatern, der hön sedermera under en tjuguårig konstnärsbana utförde grefvinnans parti i Figaros bröllop, Constance i ;Enleverincens, Agatha i Friskyttens, titelrollen i Jessondan, Rosina i Barberaren, m, fl. Mep,säger Wikström, beores ursprongligen sä sköra stämmas fyllighet och klang bade lidit genom vederbörardes oförståndiga behandling Fru Sevelin uppträdde äfven utomlands ochsjöng med bifall, år 1819, på k. teatern i, Kjöbenhavn och på Stadtteatern i Barmburg. Ar 1837 erhöll bon afsked, med pinsion, och utnämndes då till hofsångerska, i hvilken egenskep hon ännu i år står upptagen i statskalendern.