Aftonbladet – 27 februari 1871, sida 3

som deri gör sig gällande, men ännu mer gr nom den anda af älsklig idyll, som utpreglar denna skapelse och låter åhöraren med rörelse deri igenkänna de mest förtrollande drägen hos tonskaldens sävgmö. Den härpå följande sönätön i D-moll af Niels Gade tyckes tillhöra denne kompösitörs bästa period. Särdeles den sista satsen rör sig med vida kraftigare och friskare lif äv man i allmänhet fianer hos Gades senare arbeten. Pianopartiet utfördes at fru Åqvist (född Hjort) med ädel musikalisk upptattning och med en gedigenhet och kraft hos föredraget, som äro nog att tillförsäkra denna pianist en framstående plats i artisternas leder. Violipstämfak uppbars likaledes förtjenstfullt af hr Hagemeister. Slutnumret blef Mendelssohns stora A-moll-qvartett, en högst sällsynt läckerhet å våra konsertprogrammer. Denna glödande och svärmiska fantaisie med sina rika motiver och gripande kadenser fordrar, för att framträda med hela sin prakt, ett föredrag så eldigt och energiskt som det, hvilket här kom densamma till godo: Intermezzon blef särskildt en triumf för de utförande, likasom matinåen i sin helhet hos åhörarne qvarlemnade ett djapt och varaktigt intryck af sann konstojutning.