Aftonbladet – 26 februari 1871, sida 1

m-—T RR aa disponerar öfver 40,000 predikstolar och 80,000 biktstolar, i denna frihet ett gudlöst ingrepp i sina häfdvunna rättigheter, men skall genast använda henne till att sätta en dam för och tillintetgöra alla andra moderna friheter. En hvar som försvarar de moderna grundsatserna måste nödvändigt råka i konflikt med den klerikala friheten, och striden skall blifva ändlös så länge Frankrike lika litet vill afstå från katolicismen som från de moderna principerna. För Laveleye är valet gifvet. Är det fråga om jesuiternas frihet eller Frankrikes frihet, måste den förra uppoffras för den senare. Äfven den socialistiska faran vill Laveleye ingalunda underskatta. Endast af fruktan för det röda spöket gick Februarirepubliken under. Nu är det tid att de, som ega något, skaffa sig starkare nerver. Spöket är mindre fruktansvärdt, när man ser detiansigtet. Ett land sådant som Frankrike, der 20 millioner af befolkningen ha en större eller mindre andel i jordegendomen eller statsräntorna, bör icke hysa någon blind fruktan för kommunismen och gå ur vägen för lösningen af den sociala frågan genom att fegt kasta sig i despotismens armar. Socialismen i sitt nuvarande bemödande att tränga sig fram är en fara och skall alltmera blifva det, ju djupare svalget är mellan det allmänna framåtskridandet på det politiska och intellektuella området å den ena sidan och olikheten i individernas och klassernas materiella lefnadsvilkor å den andra. Dock bör man icke alltför snart förtvifla. Genom besparingar och association mäste de arbetande klasserna få del i den lösa och fasta egendomen, och genom undanrödjande eller reformerande af en orättvis lagstiftning de gande klasserna dertill vara dem behjelpga. Det svåraste problemet för republiken erbjuda i det nu besegrade och härjade Frankrike de stora städernas arbetare. Så länge hatet mot den gemensamma yttre fienden lika mycket uppfyller alla, har republiken ingenting att frukta, men hvad skall sedan komma? För medelklassen gäller det sedan att handla fast och energiskt, på det friheten må ega bestånd och icke ånyo duka under för en djerf despot. Socialismen består likväl fortfarande, och det är derföre bättre att bekämpa och afväpna honom genom upplysning och rättvisa. Af allt detta drager Laveleye den slutsatsen, att om äfven republiken medför många och stora svårigheter, monarkien deremot som, i händelse af ett nytt borgerligt krig oundvikligen skulle komma och i början äfven hälla sig uppe, omöjligt kan bestå i längden. Mellan det blott svåra och det absolut ohållbara kan således valet icke vara tvifvelaktigt. Måtte fransmännen betänka och inse, att efter de erfarenheter de gjort republiken för dem blifvit den konservativaste statsformen. Laveleye går uppriktigt och ärligt tillväga vid framställningen af den uppgift Frankrike i framtiden har att fylla. Det är ännu alltid bättre att ha situationen för ögonen sådan hon är, olöst och oförsonad, än att låta bedåra sig af efter alla konstens reglor tillskapade illusioner. Men på samma Manr dan Inant amAnh hblanst 43ärlanda frn un