Aftonbladet – 25 februari 1871, sida 3

Malmö länsarkiv förvaras emellertid Carl XI:s bekräftelse af den dom, som af kormmissorialrätten den 6 November 1677 blifvit utfärdad, och då den kungliga bekräftelsen är af den 11 Janusri 1678, visar det sig att konungen länge betöokt sig innan. han fälde denna politiska blodsdom, hvilken omedelbart efter den kungliga bekräftelsens ankomst till Malmö blifviv utförd, ty det var den 13 Januari 1678, som Jörgen Krabbe å Stortorget derstädes blef skjuten. Att Carl XI enast efter bekräfte:sens utfärdande skulle återkallat den, är så mycket mera otroligt, som den hårda domens betydelse var att injaga fraktan hos den oroliga skånska adeln genom att straffa on af dess förnämsta män. De ur Kjöbenhavns bibliotek meådelade handlingarne: en af vederbörandes tjenstförrättande prestmän uppsatt berättelse öfver Höywelbärne Herr Baron Jörgen Krabbis christelige forhold udi sit fengsel och gudelige beredelse til sin död, säväl som en af Jörgen Krabbe sjelf utfärdad förordning om beg ningen m. m., samt hans egna klogwärdig momenta, öfver processen, lemna särdeles vigtiga bidrag till ett sant och opartiskt beI dömande af såväl den tragiska afrättningen ändamål, som Tetenar och ver: tyg lett täflingspris för en historisk a!hand som åtskilliga scemtida förbållanden. Bland tidskriftens utförligare uppsatser märkes en historik öfver S:t KvutsGillet i Lund, af G. Ljunggren, hvari det visas huru detta uråldriga brödraskap först varit en relig juridiek ipstituioo st stor betydenhet i samhället, sedermera en social undersiödsoch skytteförening, derzå ett dryckesgille, så ett likbärarelag och slutliger ö för sällskapsnöjen. De å vi numera karektoren af minnesfester, q historiska utr institution vid Nit. Tiöskriftens orkeol uppsatser af Sven Ni och är åtföljd af å sån urgamla p Föreningen är i tillfälle avt kunna rande skånska törbållanden, och att döma af dena tidskriften åtföljande förteckningen på dess medlemruer tyckes denna förening ha att glädja sig åt alhvänhetens intresse och upp1 muntran. Gotlands geografi och historia af C. J. Bergman. (Wieby 1870. Pris 85 öre. När 20 exemplar tagas för folkekolors. räkning, 60 öre. Det förtjenstfulla arbete vi härmed anbefalla till allmävheteng åtanka, är en af Gotlands läns landsting prisbelönt täflin,sckrift, värmast afsedd att begagnas i folkskolorna på Gotland, men genom sitt behagliga framställnipgssätt och omfattande innchålli ovanlig gred egoad stt visna spridving icke allepast inom svenska folkskolorna i allmäntet utan äfven bland den äldre generationen. Med bänsyn till skolorna är denna bok fördelad i tvenne kurser, af hvilka den ena, tryckt med större stil, kan anses som den egentliga läroboken, medan den avdåra, vidlyftigare afdelningen, mera lämpar sig till läsring i bemmet. Till en början redogöres för geografiska förbållsnden, bergsbildningar, jord? nån, vattendrag 0. 8. v., hvarefter törfattaren öfvergår till den administrativa och kyrkliga organiseringen, folkmängden, jordbruket. industrier, förevarsväsendet, undervisningsenstalterna m. fl. dylka frågor, semt sedermera egoar uppmärksamheten åt folklynne, folklekar och munpact, åt namnkupnige män, födda på Gotland (Kristeffer Pölbem m. 112, och framförslit åt staden Wisby med dess rika foromicnen och i så pånga enden märkliga egevskerer, Härmed afslutas ar. betets geografiska och statistiska del, hvarpå följer en framställning af Gotlands peiitiska histeria från urminnes tider ända tll värna dogar. Författaren bar till motto för gitt arbete tagit Gustaf I:s uttryck: ,Göotiand är en märklig ledamot ef det svenska riket, och -alia, som tsga kännedom om denna lilla underhållande bok, skola säkert gerna instämma i detta utlåtande. Önskligt vore, att äfven andra at rikets landsting ville genom täflipgspris gifva anledning till liknande värderika landskapsboskrifninvgar. Äiven den typografiska utstyrseln är, i syonerhet i förhåilznde till bokens billiga pris, allt beröm värd. Samlade vitterhetsarbeten af svenska förfaltere, utgifna af P. Hanselli. Trettonde och fjortoude delen. De författare, bvilkas erketen den tröttnande oteiveren ai våra H denna gång framletsat, utmärka undantag, jast icke för poetiek be hafva ej heller vucnit nägot synnerligt berömdt vamn, ega d attan tvil visst iniresse för litteratorhis Först i ordningen komma åtekilliga andii dikter äf en kemminister Walleniue, i utgifna i Strergnäs 1733, men om hviika mycket är stt säga, lika litet som om för faltarep. Mera uppmärksamhet tillvinner eig den derväst följange Johan Vultejus, om hvars personliga förbällsanden man har något mera kännedom och derför också rågot mera åeltagande för hans dikter, Vultejus härstammade från Steiermark, hvarifrån hans fader flytt för religionsförföljelsers skull, gjorde sina stutier i Upsala och blef med: tiden öfverhofpredikant hos enkedrottning Hedvig Elvonora. Han lär ha varit en flärdfri man oech ifrade isynnerhet för att presterna måtte förbjudas löpa med peruker,, var omtyckt predikant och eftersöktes särdeles i fråga cm likpredikningar. För att komma minnet tiil bjelp, afslöt han sina predikningar med korta tänkeverser, och under den smakfulla titeln i Postilla compendiosa lät ban till Guås ära och eina ähörsres uppbyggelse, dessa verser utkomma på tryck år 1686, hvarvid -profesgor Lagerlöf egnade honom en fögnesång. En viss rytmisk kraft lör man icke kunna frånkänna Vulteius, fastän hans dikter före falla temligen triviala, såsom t. ex. följande: Den en gång salig blifva vill, för all ting måste tro att tre personer äro, som uti gudom bo. Och ho, som sådant icke tror, han visat fördörar er är, t Och hafver ingen galighet ej hör, ej heller der — al? ig