Aftonbladet – 25 februari 1871, sida 2

I Nästan i samma ögonblick anmäldes ett besök. Det var bokens förläggare, som oaktadt den sena tiden oroligt infann sig med ett exemplar-af the. Snarler. Har pi någon fieutle, mr Channing? var hans första fråga, sedan han funnit att Ha mish redan läst artikeln. S Ingen på hela jorden, såvidt Jag vet. Denna kritik är en sådan himmelsskria?, orättvisa, så fulikomligt stridande emotve och verkliga förhållandet, att jag sk säJTA taga att endast en fiende kunnat lean den, envisades förläggaren. . nodskeifva detta hätska språk, denna tr dlien PR tenn erstaer nappt någonsin sett ett så häftigt Hamish kunde ej 5 å öfvertygelse: Jag Vv annat än upprepa sin Det här är om AX ingen fiende.n högst beklagligt. og? ganska . ledsamt, sö a Jå en författares rykteen gång är befästar t h. han -blifvi lik gunstling kany hätsk et ifvit pudiikens nom; men för ett skar kritiker ej skada kookänd författ .. v förstlingsarbete, en ännu räkneliga, are kur na följderna blifva obear Jag förmodr r det är så, medgaf HaVi få vänta 3 3 5 och höra hvad de andra fr ve EN ing, Vi skola hoppas att det fall sä, i dn denna; men det var i alla TE DON ÖN a, jag må säga, en uppen2 orätt vise Kb, d0r008 hå — Det var ingenting vidare att säga eller göra. Artikeln, var redan i publikens händer och hvarken Hamish eller hans förlägare förmådde hindra den skada som skett. entlMannen gick och Hamish blef åter allena. (Forts. följer.)