Aftonbladet – 25 februari 1871, sida 2

sjelfförsvar.. För alla, åtminstoue för de många, som skulle läsa the Snurlers, hade hans bok blifvit framställd som låg och usel, som något, hvilket borde undvikas, emedax det vore ett förmätet verk af en okunnig man. Ett lätt bullerhördes från nästa rum och mrs Channing inträdde med Nelly vid handen. Den lilla flickan hads denna går.g med anlednivg af de främmande fått vara uppe längre än vapligt. Hamish smög tidskriften ned i skrifbordslådan och helsade dem som vanligt med sitt vänliga leende, men hans hustru såg att det låg ex skugga öfver hans ansigte. Har någontiog händt, Hamish? Du ser nedslagen ut, som om du fått någon ledsam nyhet.v Gör jag det? Jag är något trött, Ellen, det har varit en bet dag. Jag trodde inte att du ämnade arbeta längre i afton?, a Åhnej, jag har ej arbetat. Nå, min lilla vän, hvad vill du? Miss Nelly hade klättrat upp i hans knä. Hon hade kommit in för att taga god natt. Nu är ju skeppet i hamnen, pappa? Han lutade sig hastigt ned och dolde sitt ansigte invid barnets lockiga hufvud. Gud allena vet hvad ben i detta ögonblick led och huru han kämpade för att ej förråda sig. Kanske det kommer i morgon, pappa? Vi få se, mitt barn, jag vet inte j Tonen hade ett sorgset, tåligt uttryck. 0: Channing antog att han mäste vara w(8 Kom, Nellyo, sade hon, nbys öutt. Han kysste barvet ömt som -f sent iviskade en bön omGuds 5. vanligt och nenne, men i bana inte pel n pe ng sjertat velat brista. Nepp. ce det m ch jöllrande bort, Norr, tripprade lemde