dess läsande. Författaren benämndes en oförsynt uppkomliog, man frågade hvad hans mening vore med att erbjuda allmänheten ett sådant arbete, man undrade huru han kunnat finna en förlöggare — och man slutade ed en from förboyppring att för alltid blifva örskonad från dylika författare. Skymfoch åtlöje sökte öfverbjuda hvarandrs, och Hamish läste och läste om igen, tills de grymma orden utan förbarmande trängt sig in i hans hjerna. Hvilken lön för hans uppoffrande möda! Hvertill gagnade nu hans tåliga flit, hans outtröttliga ihärdighet, hans vakande vid midnattslampan . för att endast framalstra denna frukt? Hvartill denna oaflåtliga omsorg och sträfvan? Gossen ifabeln ville uppfostra en räfunge och den lönade hans möda genom att gnaga sig in i hans ineltvor. Det kunde ej vara en grymmare vedergällning än denna. Under det Gerald Yorke varit upptagen af esällskapslitvets förströelser, hade Hamish Channivg arbetat med oafbruten ifver, med slidrig svikande tålamod och hopp! Mäånne allmänheten någonsin uppfattar hvad det vill säga att offra dagar och nätter, mänader och är ät ett själsansträngande arbete? Läsaren eller läsarinnan tager en bok i sin hand, läser den begärligt eller med köld, berörmmer eller häcklar den sedan elter godtycke och synes tro att den tillkommit endast för hans eller hennes personliga förnöjelse. Men egnoas nägonsin den rivgaste uppmärksanshet åt den möda som denna bok kostat dess törfattare? Skänker man honom en enda tanke af tacksamhet? Vaniigtvis cko, (Forts.)