TJUGUFJERDE KAPITLET. Ett svärd igenom själen. Hamish Channings drag hade åter förändrats. Det var som om en storm gått öfver des och med ens utplånat det glada, hoppfulla uttrycket. Han satt med tidskriften i hand — det var den vigtiga Snarlet — och läste upprepade gänger igenom de grymma raderwa. Då de i skriftummets enslighet först geromögnades sf hans ifriga blick och han på en gång uppfattade deras syftning, var det som om en sjuklig beklämning gripit hans ionersta och han sköt tidningen ifrån sig som om dess äsyn plågat honor. Slaget var förskräckligt — den svikna för. hopprningen något som ej kan beskrifvse, — Sedan gästerna skingrats, Roland och Gerald gått hem och William Yorke töljt Anoabel — för att oaktadt den sena tiden göra mrs Bede Greatorex ett besök, ifall hon skulle vara bemma — hade Hamish gått in i sitt rom för att ensam med sig sjelf och sin rörelse få genomläsa tidvingen, Han hade så längtat efter denova stund, onder det han satt derute med bladet bopviket i sin ficka, att det var med möda han kunde afbida sina gå sters bortgång. Y Hamish, din bok blir väl snart! jar 8 ån får Db garde Ger y st. Han h vär bladet kom in och visste mer I hvad det innehöll; men håns önskän uttalases med i så mycken skenbar bjertlighet, aw Hamish