om sitt hem hos mrs Jones råkade han äfven nämna pastor Oliliveras namn, Du ämnar väl besöka bonom? frågade ban, vänd till William Yorke, Presten afböjde förslaget. Mitt vistande i London blir helt kort, sade han, jeag reser hem i morgon. Dessutom är min bekantskap med mr Olivera högst obetydlig. Vi ha endast träffats en gång. Då du lånade honom din mess-skjortan, inföll Roland. William Yorke säg förvånad ut. Hvad vet du derom? Åh, jag bar reda på en hel hop saker; men bvarföre följde dn inte sjelf. med den der natten? Da hade ja lofvat. Jag hade inte lofvat, jag sade endast att jag skulle tänka på saken. Vid nogare eftersionande tyckte jag det vara bäst att låta bli, det var ett gsnska eget förhållande, och mina förmän skulle kanske om de fått veta det hafva klandrat min närvaro. Hurudan mess-sångaro är min bror Tom? frågade Hamish. Ganska god, verkligen gånska god,, svarade Willism med en viss beskyddareton, ämnad för en yngre och frånvarande embetsbroder. Mr Yorke var medveten om sin egen öfverlägsenhet i sången och kunde ej utan skäl yfvas deröfver, ty hans på en gång ljafva och klangfulla röst brukade fylla den gamla domkyrkans hvalf med sitt välljud. Just eom måltiden slutsde kom en af tjenerne in och räckte sin herre på en bricka on hogvi pysa från trycket utkommen hb nopvecklade dee med säd och Ognade öfvar dess sidor, vek med en hasug rörelse äter ihop den och lade den i sin ficka. Hans syn skymdes för ett ögonblick af glad