Aftonbladet – 24 februari 1871, sida 1

s utrymme, igofem (24) öre införes nbladstryckeriet, Munkbrogatan JM 8.1 STOCKHOLM den 24 Febr. Det var att förutse, att frågan om ansla.Igen på tredje hufvadtiteln skulle i Andra kammaren få en annan utgång än i Första kammaren. Så blef äfven förhållandet. Med den ,Ibetydande majoriteten af 139 röster mot 33 antog Andra kammaren det förslag till beslut, som framställts såsom reservation af samtliga denna kammares ledamöter i statsutskottet, och hvilket, såsom våra läsare torde erinra sig, gick ut på en nedsättning i ordinarie anslaget å ministerstaten från 340,800 rdr till 300,000 rdr, samt beviljandet af det afprutade beloppet, eller 40,800 rdr, såsom tillfälligt anslag till öfvergående ntgifter. Hr Hedin, som i sin för våra läsare bekanta motion i ämnet föreslagit en nedsättning i an slaget till diplomatiska utgifter med 56,800 rdr, var den som nu i kammaren hufvudsakligen kämpade för en minskning i denna hufvudtitels anslag, dervid uppdragande en för dem som vederbör föga smickrande teckning Ja? den svenska diplomatiens nuvarande tillIstånd. Han anmärkte, huru alltid då frågor Irörands denna titel tillförene förelegat till riksdagens behandling och afgörande man från ministerbävken mötts med en antydan derom att riksdagen icke är i stånd fullt förstå och bedöma hithörande ämnen. Sådana svar passade enligt talarens tanke icke i vår tid och erfarenheten visar buru i vårt Jand på senare tider utbildat sig en allt annat ön fördelaktig opinion med afseende på tredje hufvadtiteln. Det är ock tydligt att något förtroende icke eger rum så länge det adliga tyckes utgöra en bättre rekommendation för erhållande af beställningar vid de ut!ändska beskickningarne än verkligen ådagalagda förtjenster inom det praktiska lifvet. Tal. visade med flera exempel huru en mängd diplomater med det största anseende utgått ur embetsmannens, vetenskapsmannens Jm. fl. klasser. Den skola de unga diplomatämnena pu genomgå, dagdrifveriets på de utländska hufvudstädernas boulevarder, gör dem icke ekickliga att gagaa sitt lands kommersiella intres 2en, hvilka pu, sedan diplomatien är af så ringa betydelse, borde upptaga deras hel: uppmärksamhet. Tal. medgaf dock attvi ega sändebud, som i sådant afseende gjort mycket till de örenade rikenss fromma och nämnde i sådant hävseende särskildt vår minister i Petersburg, ht Björnstjeraa, Ett motsatt förhållande egde dock ram med ea del andra sändebud, hvaribland tal. påpekade dew i Paris och Berlin. Sedan tal. förklarat att han för närvarande af-stode från de yrkanden han i sin motion framställt, men i stället instämde i reservanternas inom utskottet förslag att upptaga cirka 40.000 riksdaler af det utaf K. M:t för riksdagens tredje bufvudtitel äskade belopp såsom tilifälligt anslag till öfvergående utgifter, gjorde han med anledning af de stora pensionsbelopp som för den ifrågavarande titeln utgå en jemförelse med den under 9 hufvudtiteln till rektor Rääfs i Carlskrona ålderstigna anka föreslagna pension af 300 rdr. Rääf var dock en person som, otillräckligt aflönad, under mera än ett halft sekel på ett utmärkt sätt utöfvat den mest hedrande verksamhet. Hans excellens utrikesministern besvarade en del af hr Hedins anmärkningar, oaktadt han förklarade sig anse att de blifvit gjorda af en person, som i hithörande ämnen saknade erforderliga insigter och sakkuoskap. Ioom den svenska diplomatiska kären fannos flera personer af ofrälse börd. Det vore en sanning att diplomatiens betydelse uumera aftagit, men den ökade samfärdseln mellan vationerna gjorde deras arbete derföre icke mindre vigtigt, ty man hade derigenom fått en mängd nya intressen att bevaka. Talaren tycktes hafva missuppfattat hr Hedins tal om dagdrifveri, i det han förnekade att detta skulle vara diplomatiens enda uppgift. Hr Hedins påstående om adIga namas förmåga af rekommendation framsör den verkliga förtjensten sökte tal. vederlägga genom ett pårrinnande om hurn vårt land ör närvarande eger ett icke så ringa antal framstående män, hvilka, sedan de säsom diplomater gjort fädsrneslandet stora tjenster, dels såsom medlemmar af konungens råd, dels :åsom representanter i medkammaren gjort sig ytterligare förtjonte om fädserneslandet. Något som talaren bestämdt måste motsätis sig vore att införa son system, att d vända vid de utländska beskicknij D soner som icke från början egnat kall, om de ock vore i besittving al de ut märktaste egenskaper, ty enligt hans tanke är det just vid beskickniogarne man erhåller den bästa utbildning till diplomat. Det är utrikesministerns pligt att sörja för att diplomatien uppfyller sitt ändamål och han är ensam derför ansvarig. Märkvärdigt vore att man just nu, innan förhållandena inom Europa hunnit ordna sig, vill göra förknappningar. Sådana kunde möjligen i en framtid blifva berättigade, men för närvarande äro de det icke. Det är eannt, som af roservanterne blitvit anmärkt, att en förhöjning i anslaget till tredje hufvudtiteln egde raw 1858, men denna förhöjning vore berättigad ur tvenne synpunkter, dels den stora prisstegringen öfver he!a Europa, dels den betydliga nedsättnivg, större än förhöjoingen, som på 1840 talet egt rum i samma anslag och som medfört stor skada. Hvad beträffar anmärkvingarne mot en svensk minister för inhumanvitet mot rådsökande landsmän, erkände hr utrikesministern att sådana klagomäl förr kommit till haus öron, men att han iörgäfves begärt af den, som framställt dem, att bestämda fakta i sådant afseende skulle blifva honom meddelade. Att minska sändebudens i Paris, Berlin, London och Kjövechavn löner vore af flera skäl omöjligt, deremot har sådant kunnat ske hvad ministern i Wien beträffar och detta på den grund att bangs göromål minskats. Hr Key visade hörefter genom en mängd siffornnngifter,. hnrn då evaneka sändaehndaen nå